Me llamo Dino.
Me good actor.
Me Adam.
Äh.
Förlåt förlåt.
Halkade dit igen. Debilbusma.
Men ja, ”65” är ju lite märklig. Försätter mig i ett märkligt state of mind.
En rätt värdelös rulle egentligen, så här i retrospekt.
Den betyder ingenting, gör ingenting för mig.
Men den är faktiskt rätt välgjord, rent tekniskt och vad gäller skådespeleri.
Men så här: slösa inte tid på att se.
Dino goes bye-bye.
Hej!
Huh?
Time travel back to age of dinosaurs?
With Adam Driver???
Run time UNDER two hours?
Det är OVÄNTAD materia som rullas fram med sketsöffan som bas.
Regissör Bryan Woods, som tidigare varit inblandad med sin penna i bland annat ”A Quiet Place” och dess uppföljare, vispar ihop en _eljest_ actionvåffla där CYBERSPACE möter KRITA och lasergevä0 och typ plasmagranater samsas med T-Rex-käftar och jobbiga träsk.
I centrum: piloten Mills (Driver) som ger sig ut på en jakt i universum för att ge familjen välbehövlig deg (pengar, reds anm), men ser sig trilla typ – just det – 65 miljoner (!) år tillbaka i tiden när han (rattfull?) brakar ner på planeten Tellus.
Så.
Det är högt och lågt här.
Coola gevär, farliga dinos, fantastiskt filmade urskogar (?), en Driver som KÄNNS, ganska pissig CGI, oerhörda ”Interstellar”-komplex (typ rippat alla vlogsegment – ju!) och en rätt så utmattande ”vi förstår inte varandra”-sidoplot när Mills stöter på, och slår armkrok med, överlevande flickan Koa (Ariana Greenblatt).
Bättre skit har man sannerligen sett.
Men samtidigt är det lättsmälta alltid trivsamt – då.
Fem av tio!
Yes.
