The Big Chill

5

Lawrence Kasdan.

Sköning (?) till manusförfattare och regissör som till stor del var ansvarig för det starkaste kapitlet i Star Wars-sagan: nummer fem, ”The Empire Strikes Back”.

Det var i en podd om ”Empire” som jag fick nys om den här, Kasdans andra film som writer-director.

Det lät ju spännande med en kittlande rollista och ett bra deepoupplägg: man i tidiga 30-årsåldern begår självmord, på begravningen samlas hans gamla collegegäng som sedan spenderar en helg ihop i en stuga.

Genomförandet är inte heller fy skam, snarare konstnärligt kompetent och drabbande I DET LILLA redan de första få minuterna, med små vinjetter från respektive collegekompis trettiplusliv.

En tvättar sin son i badkaret.

En super till på ett plan.

En bråkar med sin partner.

Ni förstår.

Efter det, i den där stugan, finns absolut stunder av starkma. Glenn Close som STÄNGER SIG i sin sorg. Jeff Goldblum som är rolig och rörande.

Men det är som sagt IBLAND, det.

Intrigen sjunker liksom ihop lite.

Det är ett märkligt tempo. Konstig klippning. Omotiverade scener.

Helt OK, Lawrence.

Men med denna ensemble hade du kunnat göra större dåd.

Petter

3

För all del hade undertecknad (Jocke G, reds anm) ej olåga förväntningar inför att se Lawrence Kasdans på förhand vissna slowcooker till samtalsfilm.

Men ojsan i kojan.

Pissrulle – ju.

Typ samma bakfyllekrämiga och slöa, semi-existentiella pladder som i den – i retrospekt mer plågsamma än braiga – ”Diner” (reccar finns här).

Mest avslaget snack och tjöt, så där. Människor emellan (som även är den svenska titeln). Händer typ nada mest hela tiden.

Men okej.

Vi tar det från början – då.

Alex (Kevin Costner – som inte syns i filmen?) tar sitt liv och det blir begravning och så vidare. Hans gamla polare återförenas – så klart – i och med det efter ÅR av TYSTNAD och flyttar typ ihop för ett tag i paret Harold (Kevin Kline) och Sarahs (Glenn Close) kåk. En buffé dukas fram fullsmetad med minnen, bråk och en insikt om att tid VISST kan trasa sönder saker och ting och ställa det mesta ur led.

Så.

Taggen?

Nej, ni hör ju.

Och visst känns det mer som Big Chill-teorin (!) än en film, det här.

Mörk energi mellan mig och kompisen sketsöffan och kanske även moviekooooompa Petter. Lakritssvart – ja – MATERIA som simmar rundor i kroppen min.

Hörru, Kasdan.

Me want my minutes back.

*saknar det lekfulla i MCU*

Joakim