Jurassic Park

8

Na-na-naaa-naa-naa, na-na-naaa-naa-naa, na-na-naaa, na-naa, na-naaaaaaa!

Greeeeeat claaaaaaassic score by John Williams, bro.

Wanna light up a buuuuuud to that shit and dream of dino jungle, no?

Äh.

Förlåt.

Nu halkade jag dit igen.

Fyller ut reccen med BUS.

Men sanningen är att jag inte behöver det här.

Jag är nämligen väldigt, väldigt förtjust i ”Jurassic Park”.

I min bok: typ klassikernas klassiker. 90-talet fångat i en sån där liten kyld sprayburk. Vad hette märket nu igen? Barbasol!

Haha.

BARBASOL.

ANYWAY.

Vidare till filmens kvalitet, då.

Steven Spielberg har ju en särskild hantverksskicklighet som ibland för all del kan leda till formulaiska, något tråkiga verk. Men ibland glimrar det också till och bildar en fan LUFTTÄT berättelse.

Jurassic Park är helt enkelt … ja, ikonisk. I allt från manus till skådespeleri och inte minst effekter, i sin mix av praktiska och datorgenererade sådana (banbrytande).

Jag älskar skiten.

Tack för mig.

Petter

8

Me lovey dinos.

Det går för all del att skriva SPALTMETER om hur revolutionerande ”Jurassic Park” var. Har säkert sett, ja, 20-ish olika Youtube-klipp där det visuella, alla effekter som åldrats så SJUKT väl, gås igenom av initierade geeks.

Storyn då?

Ja, den är ju grandios och satsig.

Nästan lika pompös som det oefterhärmliga soundtrack som nestorn John Williams skruvat ihop för att ackompanjera Isla Nublars snåriga reptilskogar.

Har säkert sett den här 30 gånger (hade VHS:en i barndomshemmet), men likväl är det ALLTID någon ny detalj som träder fram och än mer etablerar det här som en av de bästa plankträffar som titanten Steven Spielberg stått för.

Det är spännande och coolt.

Läskigt och överväldigande.

Bäst: Jeff Goldblum (så klart) som klipske – och onelinertokige – matematikern Ian Malcolm.

Nej, ”Jurassic Park” är på många sätt episk och satte an TONEN där i 90-talets början när en guldskrimande epok, ett decennium av skitbra rullar (”Terminator” etcetera), höll tillbaka hela Hollywood som en tung ryggsäck. En film som gav skjuts framåt.

Synd att alla efterföljande filmer (utöver tvåan med Peter Stormare, då) suger rövva.

Joakim