Ja, fan!
POSITIVT överraskad!
Det FANNS absolut en viss oro här, i kroppen min.
Risk för själlösma.
Tage Danielssons småknastriga och genomvarma original är ju en otvivelaktig klassiker – hur skulle det någonsin kunna översättas till spelfilm?
Men mina fördomar fick på moppo.
DELS är det en habil lägstanivå på skådespeleriet, både på Kalle B själv, morsan hans och Jonas Karlssons Tyko-tolkning.
Vi har cozy AF scenografi och allmän visuell vibe (typ tight GRADING, @palmerlydebrant?).
Sen är det också en rätt lyckad omtolkning/utökning av manuset. Vanna Rosenberg som korrumperad barnhemsmami: inspirerat!
Det är långt ifrån originalet, SÅ KLART.
Men det är också en egen tolkning som lyckas med sitt existensberättigande.
Alrighty.
Allra först lite kuriosa: har ALDRIG sett tecknade, dunderoriginalet med Karl-Bertil. Knäpper JU alltid av dumburken efter Kalle-Anka.
Typ rädd inför det (potentiellt) socialrealistiska mörkret?
Vill stanna i Disnetys förskönade värld(ar)?
Jo.
De e väl så, bror å systra.
Men här är den, ”IRL-versionen” av Berra Jonssons hängivna strid för att strila kosingen ner genom samhällsskikten.
Och ja.
Det ger utslag på cozymetern.
Karl-Bertil (Simon Larsson) bryr jag mig (to be fair) inte så särskilt mycket om. Visst finns det OTROLIGT patos i killen och det är FINA syften och så. Men: ändå .. lite ondsint nördvibb, va?
Däremot Tyko (Jonas Karlsson). Berras farsa – då.
What a living LEGEND. Briljant spelad av en Karlsson i HÖGFORM. Rolig, charmerande, rapp. En vibrerande brustablett som onekligen behövs i Hannes Holms (regi) annars rätt sömniga (förvisso in a good way!) take.
Vill typ ha en spinoff med karln, dränkt i pilnerfilmslingo.
Det är NOG det hela.
Bra JULFLIC ju.
God jul, homies!
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
