Adore

7

Aj, aj.

Som relationer kan stinga.

FÖRVECKLINGARNA som kan uppstå!

”Adore” handlar, i korthet, om två barndomsvänner (Robin Wright och Naomi Watts) som i medelåldern inleder kärleksrelationer med varandras tjugoplussöner.

De bor i två magnifika hus på Australiens östkust, alltså verkligen på kusten. Det är en andlöst vacker skådeplats för något som förr eller senare kommer dra dem alla ner i mörkret.

Jag vet inte riktigt vad mer jag kan säga just nu. Känner mig rätt utpumpad efter den.

Den är välspelad, välskriven, vackert filmad och stadigt regisserad av Anne Fontaine (också manus!).

Se den, om du orkar.

Petter

6

“Adore” skulle lika gärna kunna vara en komedi.

Om man tänker på det.

För det är ju ett i det närmaste osannolikt drama i kvadrat som målas upp. Mödrar och söner som attraheras av varandra, fast i kors. Gjutna, etablerade relationer som välts på högkant. Och krossade illusioner, när drömmar och hopp blir det en platt liten skitkaka av murken förljugenhet och, ja, det som jag själv kallar charader.

Heliga bananer och det.

Den här rullen stillar inte oss (för stunden) svaga.

Men den är vacker, också. I de sävliga, men passionsfrustande, sexscenerna. Och alla minspel och gester som vi tittare hoppar emellan för att förstå sammanhang och tankar innan de når fram genom duken.

Naomi Watts? Glorious performance.

Robin Wright? SHE’S KILLING IT!

Xavier Samuel? Makalös. Maka. Lös.

Sedan finns det ju någonting som GNISSLAR i allt. Hela grejen, egentligen. Det blir FÖR mycket. Alla vändningar, allt det komplexa som blir koncept mer än kvalitet.

Och det här med att allt utspelar sig TYP under en femårsperiod?

Vad är det om?

Tror vi på det?

Joakim