Jo men den här var ju KUL!
Fick reda om den genom “The Indoor Kids”, spel- och allmän annan nördighet”-poddan av äkta paret Emily V Gordon och Kumail Nanjiani. De intervjuade manusförfattaren Max Landis som ju framstod som något av en king, då. Närå. Men han pratade om hur det är att skriva manus och så och hans senaste färdigställda projekt, “American Ultra”, lät ju KUL i desse örene.
Så här är vi. Och ja: KUL!
Det är piggt skrivet, vi skuttar liksom från scen till scen utan att tappa flåset i struparna våra.
Konceptet är ganska kreativt. “Den sovande superagenten” som gömmer sig i en skör slackers kropp. Och förvånansvärt dramatiskt framställt – det hade lätt kunnat göras mycket mer “Kick-Ass”-ironiskt. Det är inte så snubbigt distanserat med ironiska feta textblock som avbryter en scen mitt i allt.
Det är ganska rått, både i action och dialog.
En liten “överrask”, som mami sa när vi fick något oväntat i barndomen.
KUL!
Jesse Eisenberg.
Att vara dynghög.
Och ”Bad Taste”.
Det är det jag tänker mest på, där i början av ”American Ultra”. Att det går att knuffa in Eisenberg i en neo-splatter, be honom odla svall och trycka in en prasslig jolle i truten på karln. Men att han ÄNDÅ spelar sig själv. Som han alltid gjort. Från ”The Squid and the Whale” och framåt. Inte sällan med sig själv som voiceover.
Äh.
Är jag bitter här, kanske?
Igen och så?
Det positiva: det glada, pigga och bitvis gränslösa våldet. Jag fnittrar då och då. När tankspridde slöfocksstonern Mike (Eisenberg), som egentligen bara vill rita barnsliga serier men ser sig själv hamna i en skum CIA-härva, sätter yxor i pannan på fölk, vrider in skruvmejslar här och var och krossar fina tandrader.
Och jag gillar ju samspelet mellan Jesse och Kristen. Vill se mer där. Ett drama. Diskbänksrealism. Uppbrott och skit. MEN ATT JESSE ÄR KORKAD OCH TASKIG OCH MACHO ELLER TYP VAD SOM HELST!!!!!!
Och: flashbackscenen (när relationen flimrar förbi i korta, målande drag). Bara det är ju värt något. Något knackar på här i bröstet.
Men ”American Ultra” talar för det mesta inte med mig.
Jag känner inte så mycket.
Och bryr mig sällan om något.