Thomas Vinterberg har man ju hört om.
Dansk med rapp penna som författar drabbande interpersonella draman, yes?
Jag har tyvärr aldrig sett någon av hans filmer.
”Another Round” (eller ”Druk” på danska – då) har en intressant grundintrig i de fyra livströtta medelålders lärarna som vill få tillbaka gnistan genom konstant salongsberusning.
Och de största stunderna är de där som på riktigt utforskar hur det skulle vara om man blev lite vinlunchfull och sen gick tillbaka till sin arbetsplats. Som när Mads Mikkelsens historielärare lyckas entusiasmera sin klass för första gången på flera år, lagom DRUCKEN, spirituell och intellektuellt busig.
Det ÄR ju lite så, va, att folk generellt tycker man är rätt sympatisk då man är salongs
Nej? Kontroversiellt?
Det är väl det Vinterberg vill komma åt lite.
Men poängen förloras någonstans på vägen. Övergången från kvasikomedi till mörkt drama är ganska stressad och visar därmed tydliga bristningar.
Det är, i slutändan, en ganska förgänglig berättelse.
Människan bör alltid ha 0.5 promille alkohol i blodet för att fungera optimalt och må bättre. Det hävdar norske forskaren (?) Finn Skårderud.
En kittlande tes som får ett danskt gubbgäng bestående av semi-uppgivna gymnasielärare att spinna loss under en lika gubbig restaurangmiddag när Skårderuds rapport kommer upp för diskussion mellan vinglasen.
Historieläraren Martin (Mads Mikkelsen), som ser sig själv typ sakta självdö av tristess och äktenskapsbekymmer, beslutar sig för att testa och snart är alla gubbar med på tåget.
Kanske är en ständig mysfylla och en uttöjd och förlängd rumspringa det livselixir som saknats för att förhöja vardagen över alla måsten.
Men det urartar, så klart, när den uppenbara euforin och LIVSLYFTET som den tidigare _försjunkna_ kvartetten upplever får dem att – du gissade rätt – vilja ha mer och mer. 0.5 räcker inte längre.
Och det tillfälliga rus som gav dem alla behövlig medvind omvandlas till en rätt jävla jobbig spiral som hotar att upplösa allt.
”Another Round”, med danska titeln (att föredra?) ”Druk”, har FRÄMST pushats ut till massorna som en komedi.
Men Thomas Vinterberg (regi) serverar mer drama än deliriskt flabb på tallriken efter att den Judd Apatow-osande inledningen sakta övergår till krass socialrealism som dunsar ner på diskbänken.
Klart det bränner till när Mads, skitduktig skådis – då, confrontas av hustrun Anika, spelad av MINST lika skickliga Maria Bonnevie, vid middagsbordet när saker och ting gått för långt.
Flackande blickar, snack om ”närvaro som inte finns” och sådana där BETUNGANDE saker som gör ont i både hud och bröstkorg.
Tangerar nästan den där scenen i ”Boulevard”, som jag inte sällan återkommer jag till, när Robin Williams (RIP) och frugan lyfter på locket efter typ flera år av sammanbiten tystnad.
Men visst ryms viss förvirring.
”Another Round” försöker att stå på två ben som till stor del tar ut varandra.
Och det gör att man varken skrattar eller blir berörd till den grad som man känner att det egentligen finns utrymme till.
Vad ska jag känna?
Likväl: sevärd.
Great Mads (alltid sett ut som 35-40 bast?) und so weiter och fina Danmark och Tuborg och så.