Ja, vad fan.
CGI är inte allt.
Ofta ser det här ut som ett 3DO-spel från 1994 som fick 23/100 i Thomas ”Wibban” Wiborghs gamla magnum opus till svensk speltidningshistoria – Super PLAY, då.
Och det är OKEJ.
Det är ÄNDÅ en rätt rolig film! Underhållande.
Greg Gunberg (sug på det TYP jämtländska namnet – ”Stefan, ringde du upp Gunbergs??”) spelar ju för fan jättestabilt.
Jag tänker att de hade skitkul när de spelade in den.
Visst.
Klart det är en superbagatell.
Håller typ på att glömma filmen medan jag nu ser den.
Va?
Big Ass … Scorpion?
Hehe.
Nä.
Debilma.
Sorry, so sorry.
Men men.
Bakfyllekompatibel!
Äh.
Det är väl gott med skit ibland.
This time: ”Big Ass Spider!”.
Med Greg Grunberg (”Heroes”!), Lin Shaye och Ray Wise (var ju med i ”sketcherna” i ”Red Alert 2”, den där karln, RTS-spelet som jag fick på brännskiva av min algebrakunnige [!] klasskompis Adam Johansson som sedermera blev TYP kingingenjör eller nå’t efter hårda studier på Chalmers eller KTH).
Visst har den sina stunder, Mike Mendez IDGAF-flörtiga insektsvältare. Där en RUGGIGT kemirubbad spindel plötsligt sväller upp till ett agilt och intellektuellt köttmonster modell Eksjöhus.
Om det är ploten?
Ja.
TYP.
Det är syraattacker och rispade skyskrapor. Håriga spindelben som spetsar bröstkorgar och människor i panik som mest bara springer runt.
Det fnittras här, en del, i söffan. Åt tafatt CGI. Åt den där märkliga bjässespindeln som på något manövrerande sätt lyckas slå blå dunster i ögonen på Grunberg och Wise och alla andra.
Men det är dum konsumtion, det här.
För det är inte så att jag tänker särskilt mycket under tiden.
Jag ser ju det mesta med ett öga.