Författaren Elin Grelsson Almestad twittrade nyligen, efter att ha sett ”Booksmart”, om viljan att ”få se tönttjejen misslyckas i film och tv på samma villkor som killen”. Äntligen hade hennes vilja, som hon hade uttryckt första gången i en krönika 2010, besannats.
Jag förstår hennes reaktion.
För visst ÄR det något oerhört befriande i hur töntiga, trubbiga, socialt kantiga, själviska och ibland rakt av otrevliga Amy och Molly är.
Och samtidigt så bedårande mänskliga, så charmigt ”slutet av high school”-desperata.
Heaven and hell, allt däremellan, som människor i deras ålder ofta brukar vara.
Det blir liksom ett fullt porträtt av två unga, smarta, roliga amerikaner som också råkar vara kvinnor.
För mig blir det ett skolexempel på hur man enkelt förklarar att feminism (eller film/konst med något slags feministisk agenda) inte är ”Hallå kvinnor är De Bästa Helgonen och män är vidriga egoister” utan snarare ”Hallå kvinnor OCH MÄN är komplexa människor som helst inte ska tryckas in i en snäv mall, kan vi försöka ändra på det?”.
Därför är ”Booksmart” befriande att se. Glädjande.
Det är en del.
Sen är det också en jävligt rolig film.
Det är en sprudlande kul dialog, skådespeleriet är liksom bubbligt och oförutsägbart och sensmoralen är … äh, var det ens någon sensmoral? Typ att man inte ska lägga allt allt allt på att prestera?
Äh, kanske inte.
Nästan mer som en slice of life-berättelse. ”Boyhood Lite”.
Jag är bara glad över allt det här, det känns både i magen och huvudet.
Oh yeah (!).
De goda gymnasieåren, Pete. Remember?
När vi ser ”Booksmart”, om bästisarna och plugghästarna Molly (Beanie Feldstein) och Amy (Kaitlyn Dever) som vill spränga bojorna och spåra ur kvällen före examen, är det ju ofrånkomligt att slungas tillbaka i både tid och rum.
Flabb under rasterna. RISIG ekonomi. Trekvartsbrallorna (RIP) med zipp. Worthless food AF (moloken falukörv med sex nyanser i köttet!) i matsalen. Trökiga lektioner. Skitroligt på idrotten.
Och ser man på.
Där står Schoonens lutad mot ett skåp och plattar till en bättre knul (!) lös för placering under läpp.
Förlåt. Svävar iväg här.
”Booksmart” var det.
Olivia Wilde imponerar som regissör, så är det ju.
Och även om jag inte semi-skakar av fnitter (som i – låt säga – ”22 Jump Street”) är det rätt kul, rätt ofta.
Styrkan sitter i samspelet, det tajmade, mellan Beanie och Kaitlyn. Och de knasiga sidokaraktärerna som märklige Jared (Skyler Gisondo).
Om du bad mig plocka ut en minnesvärd scen skulle jag ha problem att hitta någon.
Men ”Booksmart” fungerar för att den är så bra på känsla och värme.
Stark sjua, fan, amigos!
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
