Jesse Armstrong.
Det är mannen som har skapat en av de senaste årens främsta dramaserier: ”Succession”. En del av dess … hehe … succé … är förstås humorn. Den känns liksom inte skriven-skriven, utan grundad på ett naturligt sätt i seriens karaktärer. Deras brister, neuroser och märkliga nycker.
Jag fick nys om ”Four Lions” igen genom podcasten ”RoyCast”, som går igenom ”Succession” avsnitt för avsnitt. De pratar om den som en viktig del i Armstrongs utveckling som manusförfattare. Hur han hittade den här karaktärsgrundade humorn här.
Och visst märks det av, det är en liknande ton. En blandning av humanistisk porträttering av familjeliv och vänskaper som knakar samt absurd humor.
Jag känner både kärlek och avsmak inför dessa stackars wannabeislamister.
Klart sevärd.
Ja.
Klart det går att skoja om terrorism.
Nog restes det likväl EX ANTAL moraliska varningsflaggor av alla våra rättskaffens när regissören och manusförfattaren Christopher Morris skruvade till eldig comedy bara år efter 9/11 och Madrid-bomberna.
Smaklöst, tyckte väl vissa.
Men ”Four Lions” är fan skitskoj i sina bästa stunder.
Svart komedi – streetsmart AF – om ledaren Omar (Riz Ahmed) och hans grupp radikala muslimer från England som efter att ha drillats hos al-Qaida planerar att blåsa London Marathon åt helvete medelst hemmasnickrande bombbälten.
Rätt fin satir.
Inte minst i de kvicka replikskiftena där Morris välvässade och detajlrika penna tillsammans med castens goda tajming skapar kul komik.
Plus: jättebra längd (1 timme, 37 minuuuuti).
ÄLSKAR FAN KORTA FILMER ASSÅ!