Grandma’s Boy

5

Det är en hel del PISSESKÄMT i den här rullisen.

Det är rakt över disk sexism, homofobi och rasism, allt det där.

Dessutom genomfört utan någon egentlig finess.

Det är inte direkt ”Åh NEJ vad fel men FAN vad kul det där var”-skratt som flyger ur mig här i Le Canapé de Caca.

Och stämningen SITTER liksom aldrig riktigt, filmen hinner inte skaka av sig det där nåååågot B-iga rastret under dess 94 minuter. Konstig timing och klippning, märkligt stum ljudbild.

Bäst skådis är väl Linda Cardellini, varm i mitt hjärta sedan ”Freaks & Geeks” och hennes gästspel i ”Mad Men”.

Ja, ”Grandma’s Boy” är inte mycket att hänga i graaaaaaaaaaani.

MEN!

Den håller ändå ihop allt med något slags charm och ett narrativ som man ändå är engagerad i på slutet.

Och det verkar ha varit en film som var svinkul att göra, för det märks hos skådespelarna.

Ja. Jo.

NÅGOT har den.

Petter

6

”Grandma’s Boy”, om skillade tevespelstestaren Alex (Allen Covert) som tvingas flytta in hos sin mormor efter det att hans luddige bongbro Josh (Jonathan Loughran) bränt ALLA tilltänkta hyresstålar på prostituerade, är väl i sin helhet okej.

Håller SÅ KLART med great hombre Pete – då – om det här med PISSESKÄMTEN (läs hans recce!) – ju.

Men TROTS ALLT sittligger jag här, i MIN egen divano merda (!), och har det ÄNDÅ rätt mysigt emellanåt.

För ”GB” blixtrar till i stunder. När det ska till att rökas typ zimbabwiskt dunderhasch eller när det är irriterat och högt i tak mellan alla prestigehungriga gamingnördar som är förtjusande styva i korken.

Jag tror att det framför allt är tempot (inledningsvis) som håller mig på tårna.
Och allt med självutnämnde geniet J.P. (Joel Moore) – då. Som svassar runt i sin våldsamt skinande ”The Matrix”-rock, pratar med sig själv (”you’re worthless!”) och gör gnisslande robotljud (kul!) och annat skumt.

Men annars: njaaeää.

En stonerkomedi som inleder piggt, tappar halvvägs och bara rinner iväg ut i en rätt såsig nedförsbacke där Nicholaus Goossen (regi) och resten mitt i allt försöker att banka in en typ totalt ointressant kärlekshistoria mellan alla bolmande hövdingar och knastrande speldosor.

Bättre saker har man sett, va?

Joakim