Jag började gråta av slutet.
Varför kan jag inte riktigt bryta ner.
Det kom bara över mig.
Jag tror det säger något om den här filmens inneboende värme, om mänskligheten Nora Ephron lyckades fånga. Igen.
(”When Harry Met Sally” är min favoritfilm)
I händerna på en mindre kompetent filmskapare hade det här kanske varit berättelsen om Julie, 30 år, som sliter ont på arbetet, har ett skakigt äktenskap och hittar räddningen i Julia Childs kokkonst. Hon blir besatt, startar en blogg om Child och glömmer allt annat i sitt liv innan hon till slut hittar tillbaka till att Kärlek Ändå Är Viktigast.
Det hade blivit en okej romcom. 6/10, tops.
Ephron hade den goda idén att dela upp filmen. Det är både en berättelse om Julie och om Julia, i deras respektive liv av utmaning och framgång, mat och sex, vänner och belackare.
Julia Child levandegörs på ett ljuvligt sätt av Ephrons manus och regi, men framförallt av Meryl Streeps rolltolkning. Så klart.
Det vore spännande att leta upp Streeps SÄMSTA roll för att se var hennes ”baseline” ligger. För hon är ju alltid typ IRRITERANDE bra. Anyway, I digress. Ett TR-uppdrag för en annan tid.
Jag gosade ner mig AF till den här.
För all del, det är ingen perfekt film.
Men den är genuint njutbar.
Och all mat ser så DELIKAT ut.
Mmm.
*torkar glädjetårar*
Jodå.
Amelia-trivsel HÄR.
Eller ja. ”Julie & Julia”, av underbara ex-murveln Nora Ephron, rör sig DEFFO över fler frekvenser och når ett mer kärvare djup än gängse Maslow-osande oldieromcom (!).
Vi följer Julie (Amy Adams) som hatar sitt kneg (typ telefonist inom staten?) men älskar matlagning. Hon bestämmer sig för att börja hobbyblogga (på Blogspot!) där hon ger sig själv uppdraget att laga alla typ fem hundra recept i ”Det goda franska köket” av superkocken Julia Child på ett år.
Bra så?
Äh.
Vi tar ju även rygg på Julia Child (Meryl Streep) – så klart – i en ruggigt trivsam sidovagnsplot. Hur gick det egentligen till när boken skapades? Vad hände där i Frankrike, då? Och VA E DE ME fransoserna?
Det blir som två fint karvade semi-kammarspel, det där. Julie och Julia löper som bredvid, och in och ut ur, varandra. De brottas med relationer, drömmar och bakslag.
Meryl Streep? Amazing. Bäst här.
Amy Adams? Berör JU.
Stanley Tucci som Childs ambassadslugne make Paul? Magnifique! Glider runt på Paris gator med gott arvode, en cardigan KLÄDSAMT virad runt halsen och en kusligt het – nu blir det smalt – Jocke Jacobsson-swag.
Jo.
Jag gillar ju ”Julie & Julie”.
Bra stämning, fint tempo, spännande historia, puttrigt AF.
Man vill såsa ner sig _totalt_ i soffan under en kilotung filt med raggsockor på och typ sleva i sig rotfruktssoppa och se om’an.