Magic Mike XXL

8

Fan vad gullig den här var.

Mysig.

Varm.

Söt, alltså som att den smakar lätt av socker.

Men inte för det sliskig eller överdrivet lättsmält.

“Magic Mike XXL” har allt som ettan hade: det sexiga (finns inget mer passande ord!) elementet av dans, den klockrena tonträffen mellan uppriktighet och humor i det, de småputtriga dramatiska inslagen. Allt det finns kvar – och är bättre – i uppföljaren.

Dessutom i en ny kontext.

“Gänget” drar på roadtrip!

Åker runt i en skruttig glasstruck. Kastar ut varandras mobiler ur fönstret (‪#‎analdarr‬ ‪#‎hannintegörasäkerhetskopia‬). Dansar och stripppar varhelst de har en publik (som Joe “Varulven med kroppen” Mangainellos fantastiska bensinmacksnummer för den ensamma livströtta kassörskan). Utmanar varandra psykologiskt. Ställer varandra mot väggen! Låter vänskapen stångas och GRO! Peppar varandra!

Det är faktiskt rent berörande, under stora delar.

Och – ja – sexigt. Ofta.

Smart.

Roligt skrivet och agerat (jag ser dig, Donald Glover!).

Vissa STARKA rollbesättningar. Jada Pinkett Smith! Gör MER, mama!

Det finns något subversivt här också, i hur männen uttrycker sig mitt i sitt homosociala sammanhang av “bro”-användande och frågor om hur mycket ligga som har lagts till handlingarna sedan sist.

De lägger händerna på varandras vackra kroppar, försöker stötta varandra, ifrågasätter ingrodda relationer mellan könen (Den eviga frågan™) [fixa TM-tecken är du snäll, Joakim]. Ah. Ja. Jo.

Visst. Det är inte ett Xavier Dolan-manus.

Men jag blev varm av den här. Log ofta under och efteråt.

Petter

5

Kanske är jag bara rastlös här.

Men Mikes comebackäventyr i strippkosmos griper liksom aldrig riktigt tag i mig som jag vill att det ska göra.

Minns ju ettan.

Den var så rak och rätt och typ, ja, emotuff i alla scener där Tatum såg eldarna kring honom och tvingades snabba på andning för att rädda sin morgondag.

Äh.

Jag pladdrar igen.

En snus fö’ mye’ å de.

Koncisma: ”Magic Mike XXL” är en rätt tam jäsbunke. Visst finns det karaktär och dova historier i det lilla som väcker en (tunge ”Tarzans” vissna uppvaknande, ålderskrisande Big Dick Richie [Manganiello] som både tampas med snopp och sinne). Och Tatum är ju fortsatt duktig och durkdriven.

Det är sexigt, roligt (”54 minutes-drogman”, Manganiellos HÄPNADSVÄCKANDE kropp, vinhänget i MILF-soffan). Trevligt, det är kanske ordet. Trivsamt och ibland rätt så hormonvått och erotiskt.

Men jag sitter besviken i för långa perioder.

När inget som händer leder till något.

När bilen bara brummar och grabbarna busar och stojar (?).

Inget står typ på spel.

Tårar och uppbrott och kval och skit.

Joakim