Mulholland Drive

6

David Lynch.

Crazy, original bro, huh?

Han har ju alltid *hållit på* med sina egenheter.

Från nyaktuella ”Dune” via ”Twin Peaks” till mer moderna berättelser som ”Mulholland Drive” – då.

Alltid ett genomgående idiosynkratiskt stråk.

Om du fattar fattar du, typ.

Och, tja … jag fattar nog inte riktigt ”Mulholland Drive”.

Jag kollade t o m en YouTube-video efteråt som förklarade den. Hur huvudrollen drömmer hela skiten, hur det är en skildring av Det Grymma Hollywood som käkar upp och spottar ut en på andra sidan, oigenkännbar i spegeln.

Känns som jag fattade typ 20% av det medan jag såg rullen.

Men, ja, den är ju inte DÅLIG. Bra skådespeleri. En drabbande kuslig stämning genom hela rullen. Just mardrömslik. Där är Lynch sylvass, hur han kan fånga sinnestillstånd.

Goody but hard-to-understandy.

OK?

OK.

Petter

6

”Mulholland Drive”, om Hollywood-törstande skådisen Betty (Naomi Watts) som ser sig falla ner i olösta trådar efter att hon träffar den av minnesförlust sargade Rita (Laura Harring), är svår att släppa blicken ifrån.

Det trots att ingenting typ (egentligen) händer.

Jag får lite samma feeling, stundtals, som jag hade under ”Once Upon a Time in Hollywood”.

Det är segt, går i sakta mak.

Men ändå: oväntat engagerad i varenda scen.

Men visst är David Lynch (manus och regi) en knasboll. Vi hoppar mellan dröm och verklighet och det som kanske är en dröm eller verklighet men som i slutändan kanske visar sig vara en sanndröm eller bara hittepå.

Ni hör ju, hombres. Odd shit. Kategori: eljest AF.

Och ”Mulholland Drive” är TYP omöjlig att ”genrestämpla”. Drama, thriller, spooky mystic, comedy. Den är ju mer eller mindre eterisk, filmen, vilket KANSKE bidrar till att man sitter lite småspänd hela tiden.

Ska vi plussa lite? Okejrå.

Naomi Watts: jättebra. Måste vara svårt att spela den mentalt omkringflackande Betty. Framför allt mot slutet sitter vi i sketsöffan med lite wow-känsla. Visar på fint spektra.

Soundtracket: kusligt och NERVDALLRANDE. Snacka om att förstärka ett tillstånd. Good, very goody.

Minussidan?

Well.

Längden, det är ofrånkomligt.

Två och en halv timme håller inte i VÅR rullefästning.

Joakim