Quo Vadis Aida?

9

Sniff, sniff.

Det luktar modern klassiker här.

Ni förstår känslan?

Som när man var typ 14 och fick se en Viktig Film på historielektionen i skolan.
”Schindlers list”, typ. ”American History X”?

Det finns en viss konstant nerv här, som pulserar under filmen. Jag känner igen den.

Inget är säkert. Ingen stund att andas ut. Inte förrän de sista tio minuterna och de vidriga brotten redan har skett. Då vi får stanna kvar i sorgeprocessen, den mörka och stillsamma.

Det är klart jag tänker på Ukraina.

Jag har nog inte riktigt tagit in det som sker där, trots drabbande klipp på nyheterna och oroväckande Omni-flashar.

”Aida?” tvingar känslorna till frontlinjen, om ni ursäktar en plump metafor.
Jag tar in, eller inbillar mig att jag tar in, hur det känns att vara en människa mitt i sin vardag med familj och köpa mat och sova för lite och fritidsaktiviteter och plötsligt bestämmer sig en grupp människor att med våld bestämma över ens liv. Eller ja. Det går inte att ta in. Jag tror inte det riktigt går att ta in ens om man är mitt i det själv.

Den här filmen levandegör det där, kort sagt, på ett oerhört drabbande sätt. Det är inga stora gester, egentligen. Mest spända samtal, blickar, en scenografi och ett foto som gör att det känns kvasidokumentärt.

”Quo Vadis, Aida?” kommer leva kvar i oss länge.

Petter

8

Quo vadis? Aida?

Mer: questo é Petter Arbman, un mio amico di Östersund (pluggar italienska ATM, reds anm).

Äh.

Dumt att flabba och semi-raljera henan.

Det här är – ju – jobbigt och starkt.

Jasmila Žbanićs kraftfulla gestaltning av folkmordet i bosniska Srebrenica – som vi främst följer genom FN-översättaren Aidas (Jasna Đuričić) ögon – ilar skoningslöst över kinden som en iskall lavett och befinner sig så långtifrån det om möjligt går från allt korkade ”hoppa sönder våningssäng i ’Step Brothers’”-mys som vi på TR är så förtjusta att gnussa in oss i.

Rått, äkta, mänskligt och brutalt. Ofiltrerat deluxe.

Man STUDSAR inte direkt i sketsöffan, det gör man inte, när familjer bryts itu och avrättningar haglar.

Mitt i det panikartade kaoset irrar Aida omkring och försöker att hjälpa till, assistera, stötta. Allt medan hennes eget liv och sammanhang sakta pulvriseras.

Joråsåatte. *kikar snett*

Utover att vara rent filmiskt råstabil är ”Quo Vadis Aida?” även en nyttig lektion som vänder pilarna bakåt för att göra oss förberedda framåt.

Nödvändig glutt.

Joakim