Ah.
Jag jublar!
Sicken smart och roligt skriven rulle!
TYP edutainment?
Kanske. Jag vet bara att jag aldrig förstått finanskrisen bättre än efter denna goa Wall Street-våffla.
Carrell är mycket bra. Bale otrolig som vanligt. Gosling! Wow!
Men TYP bäst: Pitt.
Wow.
Toppen!
Blivit drabbad av Steve Carrel.
Såg inte den komma, inte.
Men ”Foxcatcher”, ni vet, for ju fram som ett slag mot mig. Där Stevey limmade på sig potatisstor plastnäsa och spelade SÅ träffsäkert som ruggiga dunderpsykot John du Pont (namnet!). Samma brottarrulle där Channing Tatum TYP var bättre än i ”A Guide to Recognizing Your Saints”.
Nåväl.
That is another story, bro and sis.
I ”The Big Short”, om före/under/efter Lehman-kraschen, är Carrel fullkomligen SPLENDID. Han visar upp en fin verktygslåda. Gestaltningen av ångesten. Öj. Jag svettas här. Det kommer massa droppar och så. Samspelet med BUS-dränkta Gosling. Äh. Lägg mig i ett badkar och häll vatt’n över MÄ.
Men typ det största: att Adam McKay (regi) gått från ”Anchorman” och ”Step Brothers” till det här.
Från slipat flabb till rätt starkt drama. Utan att för den delen tappa i vare sig tajming eller tempo (metagreppet med Vennett som fjärde väggen-brytande narrator!).
Så.
Jag gillar den här.
Älskar ju mustiga börsfilmer. När någon pratar snabbt om COD:s (?) och sitter med trippla LCD-skärmar (+ gamnacke) och skriker fram bud (”98 MILLION DOLLARS!!!!”) och ”fuck” i telefonen. Svag för sådant. Charmas lätt när jag bara fattar hälften.
Slutsats: åtte’ av tie’.
Haffa en påse lättsalt, dipp med någon SJUK guacamole och dimp ner i sketsoffan.
Det är ju bra driv i den här rackaren.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
