Vi SLÄNGS verkligen in i handlingen här.
Hannah ligger fastbunden, svettig och demonanemisk i sängen.
Pappan försöker tala till sin dotter, någonstans där inne finns hon. Men SATAN ÄR STARK och pater flyger rakt in i väggen och får hjärnan penetrerad av ett kors.
Det är lite läskigt men mest märkligt. Vi hinner knappt få någon känsla för skräcken, för allt känns så RUSCHAT.
LUGNA NER ER NU!
Det är ju GREJEN med skräck, att man måste ta sin tid och bygga stämning. Det är då det verkligen får fäste.
”Possession” är alldeles för hastig.
Jag hinner inte riktigt känna något alls.
OVERALL (”Ta på dig OVERALLEN, Joakim!!”) är det en ganska habil film, om än med lite B-igt skådespeleri här och där.
Men spänningen är inte DÄR.
Det känns inget.
C for effort, though.
Fram till TYP minut 70 är ”The Possession of Hannah Grace” – faktiskt – en rätt så vass (mer än habil!) skräckis.
Ingen slät figur. Tvärtom.
Shay Mitchell duktig (ju) som traumatiserade snuten/obducenten (??) Megan som får dra på sig tagelskjortan när ett megabesatt corpse strandar på det kliniska, techpigga källarbårhuset.
Och i en subgenre med akut andnöd, där devisen ända sedan ”Exorcisten” varit samma pissvin i gamla skitläglar, är det få-ån UPPFRISKANDE och semi-förföriskt när det blir monsterfilm i stället för biblisk gäspning.
Vi slipper: latinsk svada, krucifix, präster, vibrerande sängar och en abstrakt djävul som opererar i det dolda.
I stället är det här en mer rättfram och rampljuskåt Satan som är trött på kulissen och väljer att förkroppsliga sig själv som ett glupskt kannibaliserande lik.
Och det fungerar ju, fram till slutspurten.
För sedan händer onekligen någonting när Diederik Van Rooijen (regi) får panik och behöver vika in hovarna och hamra fram closure innan vi passerar det närmaste mytiska, i filmkretsar, 1.30-strecket.
Allt går för fort, vi fattar ingenting, nagelbitandet avtar AF och allt som vi investerat under en styv (?) timme sveps undan på ett par tumultartade, forcerade minuter.
Sällan har väl en pacing och en atmosfär misshandlats så svårt och förstörts så mycket.
Fritt fall från typ en åtta (!) i betyg.
Usch, usch.