Any last words?
ABRAKADABRA.
*rys*
Mäktigt ju.
Mer mäktma (?): att initialerna för huvudkaraktärernas namn, Alfred Borden och Robert Angier, tillsammans bildar ABRA.
Oh fuck, huh?
Nolan thinking about every little detail, huh?
Makes me wanna rewatch the movie two times, huh?
Nä men så ÄR det ju, att Cristopher Nolans filmer är stimulerande välskrivna.
Alltid nåt kittlande grundkoncept, alltid nån ”Oh shit”-twist, alltid nåt fuckande med tiden/kronologin.
Me llamo Love Dis Movie. GIMMEE.
Och ”The Prestige” får väl sägas är lite av en doldis bland Nolans verk. Samtidigt: bland hans tre bästa.
Jag älskar hur snillrikt skriven den är både som en upplevelse för första gången (”Oh shit”-twisten osv) men även håller TÄTT för omtittningar som blir särskilt underhållande när man har filmens stora twist konstant i bakhuvudet.
Jag älskar att det är Christian Bales skinande debut i ”Nolanverse”, jag älskar hur jävla STABIL Hugh Jackman alltid är och jag älskar David Bowies något sjuka gästspel.
Jag känner att filmen saknar något mått av emotionalitet, en smak som saknas, den är lite för kall och mörk. Men det kanske är som det ska vara, också. Det handlar trots allt om besatthet som äter upp en inifrån och ut till man har offrat allt i sitt liv som kunnat ge värme.
Ja. Bra skit. Jättebra skit.
Abrakadabra!
*trollar bort hela Torsdagsrullen*
Närå. Kidding you hombres AF.
Men visst har det alltid funnits en tjusning med Magins Magiska Värld. Man har ju bländats – då – sedan barnsben fram till ANNO 2020.
Joe Labero (!), David Blaine (klippet med hjärndöde Harrison Ford!), oldiegalningen Houdini och andra skumma illusionister som medelst showmannaskap (?), pompöst utsmyckad teatralma (!) och illustra trick förbluffar, chockar och konfronterar.
Me am sucker for that.
Till och med svennejönsarna Brynolf och Ljung (skrev först Rolf!) KAN man ju IBLAND underhållas av.
”The Prestige” är Nolans take på trollandet.
Och visst är det en lortigare, kärvare och mer svårmodig åktur vi bjuds med på i Chrilles händer.
Rivaliteten mellan världsvane, PR-skicklige dandyn Robert Angier (überstabile Hugh Jackman) och oslipade, hantverksfokuserade maskrosbarnet Alfred Borden (Christian Bale), den vassare magikern av de två, som står i centrum är spännande, svängig och häftig.
Det är nolanska twister som opererar från typ alla flanker, starka birollsinsatser (Scarlett och Bowie) och en jädra nerv som aldrig släpper taget om en.
Det sjunger simsalabim om den här goa rullen. Ner i Nolans intrigtäta trollerihatt vi tumlar.
Och ja.
Det är(o) guld, va?
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
