Jaaaeeeooooaaäääe?
Lite väl lång rulle, får vi väl säga.
Nu finns det ju sällan motiv för en rulle att vara längre än typ 1:35 i TR-redax mening, men särskilt inte i genren ”tokkomedi”.
”TSWDM” hade lätt kunnat hyvla av goda 20 minuter, åtminstone.
MEN!
Det finns ju verkligen stora fniss här.
Till att börja med i alla chockartade dödsfall.
Det blir liksom så apart i kontexten, som man först trodde var en mysig Apatowsk komedi med inslag av romantik.
Och så plötsligt: BAM! Ihjälskuten! Puttad ur fönster! Halsen skuren! Dränkt i en ostfondue!
Det blir en morbid och underhållande ton hela filmen igenom.
Men samtidigt också en känsla av att inget riktigt står på spel.
Karaktärerna är roliga och charmiga nog. Mila Kunis och framförallt Kate McKinnon kompetenta komedienner.
Men det är liksom en flygplansrulle, eller som en god påse chips: räcker gott och ger lagom njutning för ett tag.
Men ge det några timmar och den är bortglömd.
Vi ”post-chattar” lite efter filmen så där. Me and Great Pete med iPhones i hand.
Ni vet ju.
Selfies tagna i sketsöffan (!) och lite sömniga LADS-skämt som strösslas rundor (!!) och stilla undringar kring vad vi SPONTANT tyckte om rullen och så.
Och det kändes TVIVELSUTAN (!!!) skönt – där och då i stunden (då) – att smeta iväg, ja, en anonym och nästan provocerande neutral sjua.
Sedan gick det en dag eller två.
Och sjuan blev degraderad till en sexa.
Nu (någon dag senare): inte alls sex! Femma – ju! TYP nästan fyra – ja.
”The Spy Who Dumped Me” är för all DEL flabbig emellanåt. Framför allt när det tumlar fram buskigt kön och glansig röv i gaussisk oskärpa framför linsen. Sådana skratt – NI VET. Slaptstick och roliga oneliners och fasligt rappa actionscener med skruv.
Men den är alldeles för lång – ju.
WTF, Susanna Fogel (regi)?
Jag tappar fokus (apropå skärpa och det) AF efter en halvtimme. Efter timmen undrar jag (mest för mig själv) om det inte ska vara över snart. Där vid det – i Torsdagsrullen-kretsar – _gyllene_ 1:30-strecket sitter jag hukad framför Reddit och funderar på om jag ska fejkchatta (!) resten av filmen.
Äh.
SPINNER en aning här. Nypa överdrifter, ja.
Men ”The Spy Who Dumped Me” plockar aldrig riktigt upp mig. Lite träig, lite blaskig och ganska mjäkig.
Hmm.
Äh.
Den är DÅLIG ju.
Jag är djärv.
Jag är starkt.
DET BLIR EN FYRA JA JA JA!