The Trip to Greece

7

Ah.

Trivsel.

Det är ju den dominerande känslan under denna glutt.

Under alla ”Trip-tittar”, förstås.

Minns när Tobbe Gerhardsson, på 118100-kontoret i ÖSD, tipsade om ”The Trip”, tv-serien då, säsong 1. And I fell in love.

Enkelt upplägg: de gamla brittiska humorrävarna Steve Coogan och Rob Brydon åker till urlattiga restauranger och gnabbar, fnissar och levererar asroliga imitationer på löpande band. Först i Storbritannien, sen Italien, sen Spanien, sen Grekland (och lite Turkiet) nu senast.

Jag trodde att det bara var deras första kulinariska resa som var TV-serie och resten filmer, men efter typ fem sekunders googling ser jag att samtliga filmer från början varit TV-serier! Vad fan! Borde ha sett i stället för filmen, Joe?

Eller så är filmerna det ultimata formatet. Ett lagom långt koncentrat av TV-säsongernas höjdpunkter.

Å andra sidan kanske själva upplägget, stämningen, VIBBEN if you will, lämpar sig bättre i TV-format.

Ja ja. Skit i DET nu. För ”The Trip to Greece” är rolig, vackert filmad, liiite gripande om hjärtats senor (?) och på det stora hela – jag säger det igen – trivsam.

Skulle kunna se fem till resor med dessa två män.

Petter

7

Jodå.

Fortsatt fin pump hittas i trutarna hos gubbsen Steve Coogan och Rob Brydon.

I ”The Trip to Greece”, duons sista (!) roadtriprulle efter visiter till både Spanien och Italien, är premissen densamma som förut:

På uppdrag av brittiska bjässeblaskan The Observer (?) ska Coogan, med hjälp av vapendragare Brydon, recensera mat.

Men det är i samtalen skådespelarna, som i princip (väl?) spelar sig själva, emellan som vi hittar oss själva större delen av tiden.

Imitations- och gnabbtätt, det är det.

Och skitkul, då och då.

Lite starkt mörker får också plats med dödsfall och sargade relationer och liv som bör/måste lappas ihop.

Regissör Winterbottom rattar allt med säker hand.

I vad som KÄNNS som en ren uppvisning i improvisationsförmåga är det svårt att INTE trivas när aptitliga makrosvepningar över maträtter varvas med rapp svada.

Ja.

Det är väl det.

Jättemunter glutt.

Gonna miss them, huh?

Joakim