Tick, Tick… Boom!

7

Oh.

Andrew Garfield.

Han vet hur man e Grin-Olle framför kameran va! 😅😅😅

Närå.

Men så är det: jag är svag för hans blödiga blick.

Han gav ju hela ”Spider-Man: No Way Home” ett EXTRA stort bultande hjärta.

Här försvinner han in i rollen, blir Jonathan Larson.

Jag hade dålig koll på Rent, hade typ bara koll på att det, well, *är en musikal*.

Now: wanna watch AF.

Jag vet inte varför jag typ undvikit musikaler i hela mitt liv.

En riktigt bra ”musse” kan ju vara något av det största man kan uppleva på en scen.

Bara att se ”Hamilton” på Disney+ räcker ju så oerhört långt.

Anyway.

Musikaler: great. Avhandlat det.

Hur är ”TTB” då?

Jo. BRA.

Framförallt Garfield, som sagt. Han är faktiskt fantastisk i den här huvudrollen. Jag tänker på hur han levandegör alla sina sångnummer. Såg en intervju där han förklarade hur han gick till sångpedagog som lärde honom att hitta till en genuin sångröst, så att det känns som att han sjunger från sin själ. Och, ja, så känns det. Stort skådespeleri medelst sång.

Jag kan tycka att manuset, eller snarare dialogen specifikt, faller lite platt ibland. Jag KÄNNER saker men jag SKULLE kunna typ bryta ihop. Bara det var skrivet några varv till.

En OTROLIG film finns inom räckhåll.

Nu stannade det vid riktigt BRA film.

Ingen skam i det.

Petter

6

Any musical lovers out there?

Well.

Jag är en av dem.

Eller som fyraåringar typ säger: jag är en av DOMMA.

”Tick, Tick… Boom!” sätter oförlöste geniet (?) Jonathan Larson under lupp. Det är väl som jag förstått det lite av åtminstone en semi-filmatisering av Larsons musikal med samma namn.

Larson, som senare i karriären hann skriva Broadway-bangern – får vi väl ändå säga – ”Rent” innan en astidig bortgång 35-ish, knegar på en diner samtidigt som han befinner sig på målrakan i arbetet med dystopiska (?) satirmusikalen ”Superbia” som är tänkt att ge den ekonomiskt och själsligt pressade New York-bohemen ett efterlängtat genombrott.

Andrew Garfield är grym här, det ska vi BANNE mig ge karln. Spänstigt, levande performance. Han bär helt klart upp mycket i regissör Lin-Manuel Mirandas långfilmsdebut.

Men ja.

Håller med bro Pete.

Känner få-ån FÖR LITE.

Potentialen stor, storyn drabbande, kvalen och ödena sannerligen massiva.

Det ska bränna till rejält av att plocka ner ”Tick, Tick… Boom!” på bröstet.

Men i stället blir det mest en stilla, klämkäck smekning.

Joakim