Jag älskar sånt här bus.
Gänget bakom fick väl en TOKIDÉ och tänkte: ”Vi KÖR det, hela vägen!”
Ergo: ”Tour de Pharmacy”.
Det är ju jättedumt, hela tiden.
Orlando Bloom – som man märker att det är han först efter typ halva filmen – som en pumpad pillertokig portugis (typ – GE MIG den trippelallitterationen).
Andy Sambergs fjantfniss.
Det ljuvligt puckade i att alla äldre versioner av karaktärerna – spelade av Hollywood-legendarer som Jeff ”Lattnörden” Goldblum och Dolph Lundgren – inte alls är lika sina yngre motsvarigheter.
Och sen har en knapp lunchrast gått och filmen är över.
Jag har skrattat vid flera tillfällen och ler, känner mig lite lättare.
Det är väl typ precis det en god komedi ska göra?
Lite av en skänk från ovan, den här.
Nu när il somre är på väg mot sitt slut.
Mockumentären ”Tour de Pharmacy”, som följer ett antal mer eller mindre excentriska (och dopade) pro-cyklister under 1982 års upplaga av Tour De France, är kort, direkt och busig.
På knappa fyrtio minuter hinner Murray Miller (manus) och Jake Szymanski (regi) fösa in så mycket dumfåniga fniss att jag (vi?) KNAPPT hinner blinka mellan de nästan Vine-intensiva scenerna.
Det är verkligen ett koncentrat av sketchformad absurdma.
Eljest – ja.
Fladdrande könsorgan, befängda sidospår, flagrant fusk och knäppa twister. Allt genom ett brusigt VHS-filter med 4:3-ratio och mättade färgskalor.
Jag har kul när jag ser ”Tour de Pharmacy”.
Den är lagom på något sätt.
Och vilken lineup sedan.
Andy Samberg, Mike Tyson, Dolph Lundgren, Jeff Goldblum, Orlando Bloom, John Cena, J.J. Abrams, Kevin Bacon, Jon Hamm (narrator), Maya Rudolph, James Marsden, Danny Glover. Och Lance Armstrong.
Ni hör ju.
Ge den en glutt.
41 minuter går undan.