Det är ju ett roligt tema här, det är INGE ATT ORDA OM.
Tidsloopar är ju alltid ett pirr. Så länge det görs rätt.
Eller ja: fan skitkul även när det görs i rullar som ”Hot Tub Time Machine”. Och den var väl inte så bra. ELLER? Borde recca, Joe, om vi inte redan gjort?
Anyway.
”Palm Springs” var det.
Kreativ komedi med stänk av drama och en bärande pelare med ”sci-fi” klottrat på.
Den är rolig. Jag skrattar rakt ut typ två gånger, ändå. Vissa sexuella övertramp och så vidare. Tack för det.
Inte så berörande som den vill vara, dock. Den vill väl säga saker om självbild, personlig utveckling, vad är sann empati och yada yada yada. Men den biten ror de inte riktigt hem.
Andy Samberg är kul i huvudrollen, och Christin Milioti sticker ut AF med sitt nervigt luminösa skådespeleri. Stort pluspoäng för implementeringen av JK Simmons, också.
Jo. Trevligt.
Ojsan.
Hilarious bro Andy Samberg, bland annat känd från fnittriga humortrion The Lonely Island, virkar semi-drama i ”Måndag hela veckan”-flörtande ”Palm Springs”.
Jo.
Me and bro Pete, vi tackar, vi.
Men även om Andy är uppfriskande stark i ett par scener med Sarah (Cristin Milioti), som hans karaktär fastnar i en tidsloop med i ett glättigt Kalifornien, är det i knasen som jeg trivs bäst.
Rappa oneliners, oväntade vändningar, avväpnande repliker (”he put his penis in my butthole, yes”) och, ja, ni vet ju.
Bäst: (så klart) J.K. Simmons, magisk i ”Whiplash”, som stövlar in i handlingen med chefig pondus, grötigt tuff röst och vrider upp betyget både ett och två snäpp.
”Palm Springs” faller under kategorin puttrigt.
Lagom skit en regnig dag.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
