Aladdin

8

Minns ni känslorna?

Stämningen mellan Aladdin och Jasmine.

KEMIN!

För det gör inte jag.

Det är vad som slår mig mest.

Hur deras blickar möts, hur de talar i munnen på varandra och skrattar till. Hur de inte kan vänta på att, well, slita av varandra kläderna. Luften böljar mellan dem.

Tror min barnhjärna filtrerade bort det, lite.

Fokuserade mer på den störige (ja!) kompanjonen Abu. Apan, för er som inte minns.

Men men.

Var var vi?

JO: att se “Aladdin” igen, så här kanske TIO år sedan sist, i 1080p och på engelska – det HAR något (hej @genietsoderholm).

En reflektion: Scott Weinger är PÅTAGLIGT sämre i rollen som Aladdin än Peter Jöback. Identitetslös tolkning.

De andra är bra.

Särskilt Robin Williams som Anden. Det är ju SKITKUL, här och där! Rena rama standupen. Det är rätt ljuvligt att se Williams oerhörda improvisationsförmåga kanaliseras genom en animerad blå ande. Jag tänker mig att han gick in i studion och körde loss, så fick det stackars överarbetade animationsteamet helt enkelt teckna och animera efter hans nycker.

Och filmen som helhet, då?

Ja, den håller än i dag. Förtjänar sitt epitet som klassiker.

Den är nästan tårframkallande vacker ibland.

Petter

8

Sweet Jesus.

Nostalgin här.

Ni vet Tobias Gerhardsson, bror min. Vi spelade ju “Aladdin” på Sega Mega Drive typ hela tiden i mitten av 90-talet.

Torskade ALLTID när vi skulle slajda (?) ner i det där läbbiga tigergapet ute i öknen. Allt medan MIDI-bjällrorna blippbloppade.

Vilket äventyr.

Filmen har jag inte sett på säkert tio år.

Men oj.

Den håller ju.

Romansen mellan “Alans” (“nej, inte en ölbägare TILL, Nisse!”) och Jasmine; elektriska, vackra scener där under heta nätter.

Abu. Din sköna apbuddy. Krita i halsen, men ändå en god kamrat och vass vapendragare.

Och Anden (briljant “röstspelad” av Robin Williams) är ju roligare nu än förr. Så blixtrande, rapp. Jag fnittrar mer nu, tjugoåtta år gammal, än när jag som tioåring satt i brunpruttade H&M-mjukisar och tittade.

Det är är väl ett betyg om något.

Så:

Aladdin, me likey you.

Me likey you very much.

Joakim