På ett sätt känns det typ regelvidrigt (?) att sätta betyg på den här filmen.
Den är ju en så kallad STAPLE (”huvudbeståndsdel” enligt Google Translate) från min barndom.
You know, me and Bro O, nere i gillestugans sketsöffa, kollade på Bert-serien och fnissade åt alla spännande sexuella dimensioner och idiosynkratiska skämt.
Sen kom den – FILMEN! På bio och allt! Cajsalisa Ejemyr: beautiful AF. Den tidigare ASMESIGA Lill-Erik plötsligt halvcool våldsromantiker. Stora känslor!
Jag ser den nu för första gången på, ja … 15 år åtminstone? KANSKE 20!
Håller den? Det enkla svaret: ja.
Det är en så originell skildring av Svensk Ungdom, dess själva essens, att det fan är rätt starkt bortom alla (ljuvligt eljesta) skämt. Det finns verkligen hjärta här.
Forfarande en svensk klassiker.
Vilken nostalgipärla, va?
Den här hade man ju (så klart) på VHS back in the days. Säkert sett den 20-25 gånger. Bert var ju idolen – då – när man själv rände (!) runt på byn i hemmaklippt pottfrilla och suktade efter nästa tryckare på skoldiscot.
Well, well.
Några spaningar kommer nedan.
Ett: varför har Bert något konstigt, anakronistiskt pilsnerfilmslingo? Pratar som om han levde där i skarven mellan 50- och 60-tal. Stör mig på det som fan, faktiskt.
Två: hur mysig är inte levnadsglade morfar (farfar?) Henry (Povel Ramel)? Alltid ett leende på läpparna och cozy AF. Skvätter upp typ två tolvor irländsk whiskey UTAN ATT BLINKA och bränner av varggrin efter varggrin. Bäst här.
Tre: hur hade produktionsteamet råd med castingen? Skitkända svenskar som är med ju! Berghagen, Laila Bagge, Per Morberg, Rheborg och Schyffert, Lill-Babs (cameo!), ovan nämnde Ramel, Allan Svensson, Jessica Zandén, Peter Dalle, Ewa Fröling. Luktar delbetalning på DERANNE.
Summa: ”Bert – Den Sista Oskulden” är ändå RÄTT välbevarad. Oväntat rapp för att vara 90-tal; typ coola, cineastiska grepp med omsorgsfull ljussättning och djärva vinklar och kameraåkningar. Tomas Alfredson: kung även då?
Slungas ju tillbaka till ett råpubertalt territorium som träffsäkert ringar in ens egna tonårsdecennium.