The Other Woman

6

Kvinnor som håller ihop och hittar på bus.

Det kan väl sägas ha blivit en liten subgenre inom komedifilmer sedan ”Bridesmaids” gjorde succé överallt för ett par år sedan.

Och det är ju tröttsamt.

Inte för saken i sig, vad som än diversifierar och nyanserar de typer av roller kvinnor tar och får ”på vita duken” har så klart något gott i sig. Suckar mest över att det ens behöver benämnas, göras till något slags cynisk Hollywood-trend. ”Hörni, det här med att kvinnor kan ha kul ihop utan att konkurrera med varandra, är inte DET en tokig rolig fräsch ny idé så säg!!!”.

No, Hollywood bro.

Med det sagt: ”The Other Woman” slår bannemig rätt på många fronter. Den förvaltar väl just sprängkraften i att ta stereotypa könsmallar (se Leslie Manns desperata hemmafru), lägga dem under lupp och låta dem utvecklas till något nytt. Och roligare.

”The Other Woman” har verkligen ett KUL manus. Mycket bra dialog. Och mycket bra (framförallt fysiskt) skådespel från Leslie Mann och Cameron Diaz. De har en rätt ljuvlig kemi. Jag överraskas av hur mycket jag trivs i den här filmen.

Sedan finns det också något genuint berörande här, i Leslie Manns (Kate) berättelse om en hemmafru som plötsligt ser sin tillvaro för vad den är: tom, fängslande, nedbrytande.

Det är en ren njutning att se henne göra uppror.

Petter

3

En snabbsmart komedi med duktigt snidet manus och varm, oväntad vänskap.

“The Other Woman”?

Well.

Hade kunnat bli.

I stället: en rätt flamsig och uppskruvad story som tappar fotfästet fullständigt i skarven mellan empatiskt romcomdrama och laxermedelkuppande (se filmen så förstår ni!!!!).

Men äh.

Orkar inte vara sur här.

För även om det mesta fallerar i Cassavetes ångiga otrohetssörja finns det fina stråk att lyfta.

Som Leslie Mann. Hon är ju tokrolig, tajmad och LYSANDE som bedragna frugan Kate.

Sällan har väl ett gapigt och vimsigt bardiskfyllo varit så charmant att stifta bekantskap med (Nils Petter Sundgren-esque?).

Hon bär upp den här rullen tillsammans med de pajiga slapstickmoment som _faktiskt_ (första gången jag använder understreck i stället för versaler!!!!) bjuder på smilband.

Som den solkiga krogspyan.

Eller när Mick (Nikolaj Coster-Waldau) tappar det och får boxarnäsa efter att ha krossat dubbla konferensglasväggar.

Men det räddar ingenting.

För trots grundpotential slirar “The Other Woman” ur spåret rätt så tidigt.

En hel del slarvas bort.

Joakim