Det här var ju en ljuvlig liten saga.
Aardman, den brittiska studion bland annat ansvariga för det glåmiga barndomstraumat som är ”Wallace & Gromit”, överträffar sig själva.
Det handlar inte om att det är särskilt vackert animerat. För det är det inte. Varken tekniskt eller estetiskt är det sällan mer än habilt.
Förutom alla små detaljer som de stoppat in, små skyltar, subtila visuella skämt som stannar på skärmen i en-två sekunder.
Sånt som är skrivet, alltså.
För det är filmens stora behållning, som väl är fundamentet för all god populärkultur, mer eller mindre: manuset.
”Arthur Christmas” är synnerligen välskriven.
Den har en tonalitet som liksom SÄTTS inom filmens första tio minuter, jag tänker på ”The West Wing”-piloten.
Allt sitter på plats från början.
Premissen är stark i grunden, karaktärerna noggrant tecknade (främst bildligt talat).
Och från det blir det (eller verkar åtminstone) lätt för författare/regissör Sarah Smith att bygga ett elegant, roligt och genuint berörande narrativ.
Det här blev precis en av mina nya favoritjulfilmer.
”There’s always time for a ribbon!”
Snögrottor, ”Need for Speed 3” och (!) ”Gran Turismo” i en skön Videoteket-bundle, Tamagotchi, ”Bilbo” i pocket, Koss Pro-hörlurar, pulka i backen, sjukt varmt julte, ”Die Hard” efter klappöppningen, Aladdin-choklad, fem tusen Triss-lotter, julkalender (ja tack!), duktigt varm overall, ISKALLA kinder och Staffan var visst en stalledräng och det ena med det andra.
Åh jisses.
”Arthur Christmas” är ju en nostalgisvamp.
Den sveper ju med mig här, tillbaka till barndomen, och kramar ur sig själv inne bakom revbenen. Jag vecklar ihop mina långa ben i soffan, kryper som ihop nära mig själv, och tänker på julen och – framför allt – Den Vackra Dagen.
För julafton var (är?) magi ju.
Och ”AC” (förkortningen, den enkla) bär på så mycket av det där puttriga och lekfulla. Det känns ju som att bullar gräddas i bröstet, typ hela tiden. Blir barn igen och så vidare.
Vi följer den gänglige nörden (egen tjockdator!) Arthur – son till jultomten (!) – som tvingas rycka in i julhetsen för att säkerställa att en klapp hinner fram i tid.
Det är fint med fart under skenorna (de åker släde, reds anm). Ett heltokigt äventyr som tar Arthur runt världen. Från stränder via isiga slätter till savann och tundra. Polisjakter, virriga renar och andra GALNA saker.
Allt medan senile (?) tomtepappan velourchillar med högintellektuella frugan Margaret samtidigt som den bredaxlade brorsan Steven (med granskägg!) rattar nissarnas superuppkopplade fiber-HQ.
Jo jo.
Vilket solklart mys, det här.
En typ elegant skriven julmatiné som TYP angränsar till elegin. För det är lite klädsamt sorgset, också, där relationerna i familjen Claus (?) får spänna ut sig en del.
En del tårar som krusar sig i rynkögat mitt.
Bra skit, tecknargänget.
Här täljde ni fint.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
