Up

8

Well, fuck me.

Tearducts: activated.

Tigersalva på insidan av bröstet: utsmetad.

Me llamo: Pixar Lovin’ Pete.

Nej men så här är det ju: ”Up” är ingen avancerad berättelse. Den gör inget NYTT av mediet. Som, säg, ”Wall-E” gjorde i sin stumfilmsliknande första halva. För att ta en annan samtida Pixar-produktion.

Men hantverket i ”Up” är liksom slipat till perfektion på alla fronter.

Det är så JÄVLA välskrivet och -spelat och animerat och allt det där. Så varje gång de kniper tag lite extra om ens hjärta kreverar man ju fullständigt.

”Now make your own adventure” eller vad FAN det var. Fy FAN vad det tog. Bölade rakt ut mot TV:n här, jag. Glasögonen: av.

Och så är det ju så jävla charmigt med alla hundar.

Greatness, yet again.

Petter

8

Mmm.

Mister Fredricksen.

Great fucking gubba.

Har – true story – aldrig sett ”Up” tidigare. Men likväl har jag, ju, som TYP alla i mitt åldersspann (25-35) romantiserat skimret, estetiken och hela auran kring ovan nämnde oldie UTAN att ha sett mer än affischer och trailer.

Men: ”Up” är vacker, rolig och ambitiöst sorglig.

Ser den själv, men tänker att en 5-åring skulle digga den lika mycket som valfri 65-taggare.

Täcker liksom in hela familjen.

Sådana rullar är mäktiga.

Pixar: very good animators, yeah?

Och visst ryms det ett närmast sagolikt välformat (?) arc i Fredricksen; den buttre (men successivt melting AF) gamlingen som efter att frugis gått bort i sjukdom ger sig DEN på att förverkliga deras gemensamma dröm om att ha en kåk i paradiset.
”Up” värmer hjärtat.

Feel good och så.

Typ första filmen man vill se på ålderdomshemmet för att börja avrunda livet, ja?

Joakim