The Rock, va?
Vilket oerhört knippe av muskulär värme.
Det där leendet. Känns som han har 96 gaddar i käften.
Va?
Javisst.
Och det ÄR ju något av en överraskning att “Klippan” går så väl ihop med Kevin Hart. Ler unt laanghalm, och så.
“Central Intelligence” är en fin film.
Den handlar ÄNDÅ om saker som spelar roll, på riktigt då, i våra liv.
Mobbning och vänskap som sakta växer fram.
Jag blir verkligen berörd i stunder.
Finast är nog just The Rocks och Kevin Harts samspel. Hur de utbyter vetande blickar, förolämpar varandra, förkunnar sin kärlek till varandra på olika sätt.
Starkt.
Sen är “Central Intelligence” bara en go actionmacka med piggt manus (om än med en förutsägbar intrig) och roliga gästspel (“hunken från Veronica Mars” som vidriga kontorsjokern på Harts arbetsplats!).
Gott så!
Det finns mycket roligt i/om/kring muskelberget Dwayne “The Rock” Johnson.
Men även starkma.
Sedan jag började följa Giant Johnny på Instagram har jag, ja, blivit rätt så drabbad. Besök på cancersjukhus, opolerade och rörande hyllningar till kollegor och vänner. Raka åsikter om VIKTIGA saker.
“You really need to think about this”.
Ja, Rocky.
Det behöver jag verkligen. *är tacksam*
Men: vi skjuter det åt sidan nu.
“Central Intelligence”.
Fartfylld, ju!
Store, starke Dwayne som Richard och lille munlädret Kevin Hart som ihopsjunkne finanskillen Calvin.
De spelar rätt mycket på det där. Kontrasterna mellan FYSMONSTRET och KONTORSRÅTTAN. Och det är ganska kul, faktiskt, till en början. Det finns ett par hutlöst fnittriga scener.
Men det blir tjatigt, ändå.
Lite dussinvarning.
För i Thurbers händer ruvar ju ett mörkt och intressant råämne. Om söndermobbade tjockisen Rickard som slår tillbaka.
Men: det blir mest pang pang pang och “OH SHIT!” och söndersprängda fönster.
Lite tråkigt utfall, känner jag.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
