Skyscraper

5

Transparens här: det vi gjorde var att se denna actionbaguette på bio.

I Köpenhamn.

Berusade, absolut.

Med en bambaskål poppe i famnen.

Och då blev det ju rätt kul!

Semesterfeelz och så.

Men i skrivande stund känns det som jag har glömt typ 40% av scenerna.

Denna perfekta storm av amerikansk och kinesisk action HAR ju ändå något.

Vissa charmiga, humoristiska ögonblick med The Rock när han ler sitt breda, kritvita leende.

Vissa SPÄNNANDE, nästan Cristopher Nolan-värdiga mindfucks i vissa actionscener (speglarna!).

Men i slutändan jag har jag inte mycket mer att skriva om den än detta. Det är väl talande.

Inte dålig.

Men i princip meningslös.

Petter

5

Jo tack.

Dwayne Johnson (aka The Rock) är _väl_ flitigast i Hollywood just nu. Senaste två åren: ”Fast & Furious 8”, ”Baywatch”, ”Jumanji: Welcome to the Jungle”, ”Rampage: Big Meets Bigger”.

Och ”Skyscraper” – nu senast – om ett absurt höghus i lågor med en familj mitt i infernot.

Dwayne är Will Sawyer, en före detta FBI-agent med typ mysig (!) benprotes som sadlat om till fakturaglad säkerhetskonsult.

Will jobbar med The Pearl (som skrytbygget heter) och går i god för att den resliga kåken (som TYP ser ut som Gandalfs stav eller någonting) INTE KAN RÅKA UT FÖR SAKER.

Men allt går fel – så klart.

Skiten tar fyr bara en tjuga in i rullen (terrorister går bärsärk) och sedan är det kaos och kalabalik och vådliga lindansarakter när den stukade ekvilibristen Will måste in i höghuset för att rädda – just det – sin familj som befinner sig på TYP fyrahundrade våningen.

Så.

Vi ser den här på bio i Köpenhamn (!) – då.

På varsin rad. #NeverBetrayChattis

Och visst är det halsbrytande.

Att se den där Turning Torso-skruvade metallfallosen åla upp sig mot himlen medan elden hotar att klyva allt längs med mitten.

Hisnande och popcornglatt.

Galna språng, rätt raffinerade mindfucks (spegelsalen!) och nästan VR-elektrisk svindel.

Den är pumpad AF, ”Skyscraper”, och kastar oss mellan hopp och förtvivlan flera gånger om.

Bra? Njae.

Lättsam? Ja.

”Skyscraper” (regisserad av megadoldisen Rawson Marshall Thurber) slinker ned och är lagom på det mesta.
Jag/vi sitter mest och fnittrar åt The Rocks fysiska storlek, alla hårda knytnävsslag och den bitvis imponerande CGI:n som tjusigt bygger på (i alla fall undertecknads) latenta akrofobi.

Resten bryr man sig ju inte så mycket om.

Men det är okej ibland.

Joakim