Contagion

7

Den finaste scenen kommer mot filmens slut.

Jag tror faktiskt inte jag spolierar (varsågod, Joakim ”twittring” Gerhardsson) så mycket genom att beskriva den, eftersom den här filmen I SANNING är mer ”Resan är målet” än något annat.

Så LÄS PÅ i lugn och ro, du som inte sett filmen än.

Scenen är alltså: Matt Damon och hans dotter har varit inlåsta i sin fina förortsvilla i TYP 1,5 år. Karantääääääääääääääääni.

Men så kommer dotterns pojkvän, glad i hågen, klädd i kostym och runt handleden: ett armband som visar att han just vaccinerats. Han skakar handen ivrigt vid fönsterdörren. På andra sidan ler dottern brett.

På övervåningen sitter Matt Damon och gråter stilla över gamla bilder på sin avlidna fru (PATIENT ZERO!!!). Sen går han ner. Där ser han de två tonåringarna dansa sakta mitt i den lilla prom for two som han har pysslat fram under dagen.

Det är stillsamt, något melankoliskt. Lugnet efter stormen.

Efter det får vi se hur det här väldigt dödliga viruset från första början kom att bli. Och – well – det är inte särskilt olikt hur vårt reella covid-19 blev till, om vi ska tro rapporterna.

*emojin som biter ihop*

Jo. Det är klart man känner ett visst DARR när man ser ”Contagion”. Steven Soderbergh gör det kanske en aning sensationalistiskt men också tillräckligt realistiskt för att jag ska hicka till en och två OCH tre gånger.

Hatten av och så.

Petter

7

Visst är det i det närmaste obehagligt att följa hur tätt ”Contagion” limmar sig mot verklighetens coronakaos. Så mycket som stämmer överens – ju.

Men klart är att vi, till skillnad mot IRL-ditots mer malande, saktfärdiga Anders Tegnell-tempo, får spänna fast oss (rejält) i fåtöljen.

För det går undan här.

Sträckan från Gwyneth Paltrows av dunkel höjda smitta i Asien till fullskalig pandemi tar väl näppeligen (!) mindre än den tidsmässiga kaffekvarten i anspråk.

Men Steven Soderberghs dystra viruselegi står sig stark i det hektiska. Ett eldigt diorama där vi får följa skeenden ifrån skilda vinklar och perspektiv som säger SITT.

Vi har den kompetente, härdade doktorn Ellis Cheever (Laurence Fishburne). Foliehatten Alan Krumwiede (Jude Law) som vloggshottar sexor med växtsaften forsythia för att åskådliggöra vad Den Korrupta Regeringen _egentligen_ döljer.

Och tappre läkaren Erin (Kate Winslet) – då – som skickas ut på fältet med patos som redskap och låter tungan löpa farligt nära det dödligaste och mest osäkra som finns.

Den är bildande, också.

Med begrepp och termer (social distansering et al) som vi blivit mer än bekanta med under den furiösa Aftonbladet Live-bevakning (och motsvarande) som så hårt naglat sig fast i våra flöden under de senaste veckorna.

Så se den.

Typ nu.

När den är mer aktuell än någonsin tidigare.

Joakim