Jaaaaaaadå?
Jag hörde om denna i spelmedieprofilen Colin Moriartys utmärkta nostalgipodda ”KnockBack”. Han och brodern Dagan benämnde, i avsnittet om ÄLSKADE ”Superbad”, denna film som en av modern tids stora komediklassiker.
Had to watch, right?
Och den var inte helt dum.
Höjdpunkt: Sean ”Diddy” Combs i rollen som lätt megalomanisk skivbolagschef. Komisk timing! TYP dramatiskt imponerande?
Och kul att se alla potenta komiska ansikten (Jake Johnson! Aziz Ansari! Ellie Kemper! Nick Kroll!) i små roller innan de BLOWADE UPP.
Intrigen är väl inget som kommer leva kvar i minnet. MEN!: det var FÅ-ÅN drabbande ändå, hela biten om drogmissbruk och vad det STÅR FÖR. Med Russell Brands NA-tillvaro i bakhuvudet blir det faktiskt rätt starkt, de där plötsligt allvarsamma scenerna mellan honom och Jonah Hill.
Men någon modern komediklassiker: njae.
Rätt kul, dock!
Jädrar.
Det här var ju skoj.
Som inför varenda komedi gick jag in med viss behärskning och nedtrappade förväntningar.
För om det är någonting jag reser ragg mot är det lam comedy. Förra veckans fiasko (som du kan läsa om här) är bara en i raden av alla cineastiska snytingar jag åkt på i både barn- och vuxendomen.
Men ”Get Him to the Greek” är kul.
Framför allt tack vare Jonah Hill – då – som spelar den plågade projektkoordinatorn Aaron som sannerligen går en hård kamp mot klockan i sitt uppdrag att få den impulsive och nyckfulle rockstjärnan Aldous Snow (Russell Brand) över Atlanten för en comebackspelning.
Även om hela Gossen Ruda-spåret med den otämjbara, nedknarkade Snow blir aningen olidligt finns det gott om space för flabb här.
Inte minst när det skruvas till rejält.
Stackars (städade) Aaron – ju – som luras in i rockens hedonistiska värld där han proppas full av droger och annan kufisk stimulantia SAMTIDIGT som han måste uppbringa något sorts molanderskt stenansikte för att dra sitt helt klart kluriga mission i mål.
Och så klart alla kräkscener som löper likt en pseudo-röd tråd genom alltihopa.
Sällan (”Party Down” undantaget) har jag HICKAT till så förnöjt av att någon (i det här fallet Aaron) vomerar.
För övrigt: Puff Daddy (Diddy?). Bäst?