Det är lite av ett mysterium för mig, hur Eddie Murphy inte gör MER av den här sortens humor.
Han har ju ett sånt påtagligt funny bone (”skojben”?). Ända sen blixtrande roliga genombrottet ”Delirious” (bara 22 bast!) har han väl mer eller mindre varit That Guy. Alltså TYP världens roligaste. Men sedan TYP sista Snuten i Hollywood: enbart tandlösa barnfilmer? ”The Nutty Professor” och så vidare. Inget som var i närheten att ta vara på hans oändliga komiska resurser.
I diverse poddar och sånt har det också tisslats om hur Murphy fortfarande är ett under av improvisationshumor, typ när han hänger i logen med Dave Chappelle och gubbarna.
”You People” är uppfriskande hård i tonen, med Murphy som felkönar en butchig tjej på ett flyg bland höjdpunkterna. Det lågmälda ”Oh I’m sorry bro … eh, SIS …” som svar: *chef’s kiss*
I övrigt är det en rätt gullig romcom med ansträngda ”rasrelationer” som huvudsakliga tema.
Jonah Hill är ju också kul. Bra timing!
Fint också, att se Lauren London ”bryta tystnaden” efter makens bortgång. Hon spelar bra.
God glutt, dette!
Jadå.
Här mår vi BRA i sofforna våra.
Rolige Jonah Hill som vi diggar trots att han (eventuellt är ett svin).
Titanen Murphy – OFC (!) – som skeptiske farsan Akbar.
Great sunlight in Amerikatt. Duchovny (!) back in action. Good old diners. Many laughs. Et al.
”You People” är en befriande sval bris i detta understundom karga Torsdagsrullen-landskap. En romcom med Hills välskruvade tajming som dirigentpinne där krockar och möjligheterna att ta sig förbi för att komma fram sätts under luppen.
God glutt, skriver Bro Pete.
God fakkin bro, skriver je’.
Onwards and upwards.
Allora!