Ja, det här var ju rätt meningslöst.
14 år (!) efter den första filmen bestämmer sig alltså Paul Greengrass, Matt Damon & co. för att återuppliva berättelsen om Jason Bourne.
Frågan är vad som finns kvar att berätta.
Inte mycket, visar det sig.
Vi fick ju vår upplösning i originaltrilogin. Jason fick reda på sitt riktiga namn, hade sin ikoniska scen (”I remember everything”) och försvann sen till intet, hans naturliga tillstånd.
Hur skapar man en fortsättning på det?
Svaret är: man gör en massa dramaturgiska eftergifter och tar fram en massa skohorn för att passa in en berättelse om ”samtiden och internet” i Bourne-skrud.
Den skruden sitter rätt illa. Eller, för att dyka djupare ner i liknelsen: kroppen därunder är otymplig, ojämn på flera platser och har en konstant obekväm hållning.
Jag accepterar liksom aldrig grundpremissen för filmen.
Det är en problematisk startpunkt för en berättelse.
Sen är ju allt som minst habilt, förstås. Men t o m Bourne-seriens signum, hand-to-hand-slagsmålen, är knappast lika spännande eller koreografiskt bländande som i tidigare delar.
Nä tack, Damon och Greengrass.
Låt Jason vila.
Hoppla.
Jason Bourne (Matt Damon) är tillbaka, efter det att Aaron Cross (Jeremy Renner) sprungit snöigt skogsmaraton i halvdana ”The Bourne Legacy”. Fart och fläkt och plågsamma flashbacks och några lakoniska strypningsscener.
Äh.
Jag är mätt nu ju.
Blir uppenbart besvärad i sketsoffan vår (IKEA Karlstad, tresits). För det känns så dystert – då – att vi inte kunde landa i en toppentrilogi. Det blir nästan pastisch här. Karga miljöer ska vara ännu kargare. Och Jason ska – så klart – vara ÄNNU närmare döden när någon superfokuserad agent fintar bort honom i slagsmål.
Visst. Alicia Vikander är väl duktig som CIA-kodknackaren Heather. Och Tommy Lee Jones som ärkegubben (?) Robert Dewey (DET myndighetsnamnet) drar ett beskedligt lass när snaran dras åt ytterligare i historien om vår favvoagent.
Men: jag trivs inte här.
Tappar skärpan, försvinner in i LÅNGA kedjor av googlingar och bryr mig inte alls i slutet.
Tack, Bourne.
Hoppas att vi inte ses igen.