Little Women

8

Det finns en magisk scen här.

Gabriel Byrnes tyska filosof Friedrich Bhaer och Winona Ryders protagonist Jo är på operan. Det är en romantisk sekvens, i dubbel bemärkelse.

Operan, som sjungs på tyska, översätts live av Bhaer, viskande i Jos öra. De kommer närmre varandra och han citerar lägligt nog det typ mest romantiska någonsin, samtidigt som de ser i varandras ögon. Läppar: möt läppar.

Det finns en särskild sorts värme i den scenen som EMANERAR (?) ut ur skärmen och rakt in i min kropp.

Genuint berörande. Den DÄR kärleken de snackar om, ni vet. ”Håkan Hellström-kärleken” vi drömde om i gymnasiet.

Och det som föregår är en fin skildring av, well, typ familjeliv på 1800-talet. Med ”quirken” att det bara är kvinnor i huset.

Dunderskådisar, ju.

No complaints, mates.

Petter

5

Tillbaka i tiden vi åker.

Rättare sagt till 1800-talet (ish?) för att följa systrarna Marchs våndor och påhitt i ett Amerikatt som försöker att resa sig ur det damm som inbördeskriget stampade upp (ping @omagnus4).

Men, men.

Allra först: ogillar gamla tider starkt?

Inga fräscha keynotes från Apple, elen fanns ju för fanken inte ens, ASGNETIGA måltider (soppa med rotfrukter) inne i en rutten träkåk och alldeles för tunga kläder samt SKITJOBBIGA ärenden ”pre-industrialism” a’la hämta ved på en usel vagn och sticka dukar och skit.

Nej, får lite ont i bröstet av det där.

Men till det positiva: vi blir bortskämda med fina skådisinsatser! Sarandon! Dunst! Bale! Ryder!

Jag bryr mig TYP nada om själva storyn (kommer KNAPPT ihåg vad som hände to be honest), men det är onekligen hög kvalitet ”på duken”, då.

Question: borde vi se remaken från 2019?

Joakim