The Ice Storm

7

Nihilism, va?

Vad ÄR det nu igen, typ en inställning till livet att inget har något högre (andligt?) värde och vi alla ändå dör i slutändan. Ish?

”The Ice Storm” vidrör i alla fall samma nihilistiska stråk som ”American Beauty”.

Vi följer amerikansk övre medelklass som har alla förutsättningar att må PRIMA men, lo and behold: alla mår piss. Till och med barna! Vad hände?

Det finns några starka scener här, inte minst en lätt bitter Tobey Maguire i sena tonåren som är på VÄG (eller?) att utnyttja en alldeles för full och knockad Katie Holmes. Liknande nerv som i början av ”The Leftovers”, då de desillusionerade tonåringarna testar vad som helst sexuellt bara för att känna något slags nerv.

De vuxna prövar också gränser. Det ÄR bra deppigt när de har sin stora swingerskväll; det finns ett presumtivt PIRR i luften, men det slutar mest med att hälften blir dyngraka och deprimerade över hur kärleksfattiga deras äktenskap är.

Det är vackert foto också.

En STAR-STUDDED CAST (innan de flesta ens var STARS).

Men jag vet inte, jag.

Jag känner liksom inte så mycket. Ingen karaktär tar sig in i mig. Samma med ”American Beauty”.

Stabilt hantverk från Ang Lee & co., för ALL DEL. Men när det är skrivet med en för kylig, analytisk hand pumpas inte riktigt blodet igång i mig.

Petter

7

Åh fuckelito.

En olycka kommer sällan ensam UND SO WEITER.

Fråga bara förortsfamiljerna Hood och Carver vars liv vänds ut och in under en stormig (hehe) och minst sagt (relationellt) omtumlande Thanksgiving-helg.

Otrohet, missbruk, swingerkalas, volatila Dynamit-Harry-explosioner, brutalt olycklig electrocution (!) Å SÅ. Sprickor och åter sprickor under vilka endast typ förvirrad kåtma och mörker får plats.

Allt medan Vietnam-kriget och Watergate-skandalen rasar fram och håller världen fängslad utanför den isbeklädda suburbsbubblan.

Och visst.

Ang Lees hyllade (?) powerdrama får en aldrig att slappna av; bakom varje cineastiskt hörn ruvar en ny surprise, något nytt galet som sätter dominobrickor i ny riktning. What a maze, Angy.

Ändå intressant ju.

Hur något som kokas sönder totalt i slowcookern (all ändlös dialog, låååånga scener och total avsaknad av musik) ÄNDÅ är intrikat, groovy och spännande.

Bra kryddning henan (här, reds anm).

”The Ice Storm” är ett tidstypiskt drama från det 90-tal som mer och mer framträder som ni mångt och mycket som Den Gyllene Epoken när det kommer till film/rullar/moviez.

Glutt: goder.

Joakim