Old School

6

Mina minnen är vaga.

Precis som Frank the Tanks.

(Eeeeeeeyy!!)

Närå. Bus.

Men så är det: senast jag såg den här, OM jag ens har sett hela, var det tillsammans med storebror Olle och någon cool polare till honom när jag själv var TYP 14.

Förstod inte lika mycket då som jag trodde mig förstå.

Vad jag förstod var däremot:

Hahahahaha han drogs ner i en kloak med ett grovt snöre fastknutet i kuken!!!

Hahahahaha han sköt sig själv med en aspotent bedövningspil!!!

Hahahahaha han ramlade ner för trappen!!!

Ja. Nä. ”Old School” är inte den tänkande personens typ av humor.

Eller fan. Så ÄR det det? Palla skratta åt ”smart dialog” efter en dag med typ romanläsning och självreflekterande chattar med sina nära och kära?

Nä.

Då vill vi skratta åt delikat slapstick.

Och det ÄR verkligen ”Old School”, i sina bästa stunder.

Todd ”Baksmällan och sedermera Joker” Phillips genombrott är också troligtvis hans bästa film. Eller ja. ”Baksmällan” ÄR fan bättre än vad den ges cred för. Recensera snart, Bro Joe?

Likväl: ”Old School” är ingen ”Bridesmaids”, direkt. Ingen klassisk komedi. Jag vet inte riktigt vad den saknar. Något slags värme? Nej?

Likväl: jag fnissade. Gott så.

Petter

6

Skitroliga Will Ferrell, va?

Som senast i veckan blev svenneviral efter att ha skickat en minst sagt omtumlande peppvideo till det svenska fotbollslandslaget inför den ACK så viktiga åttondelen mot Ukraina (förlust på övertid, reds anm) i EM.

Men nog om det.

”Old School” var (väl) Willys genombrott.

Tillsammans med Luke Wilson och – typ underskattade – semi-svinet Vince Vaughn bildar han en festglad 30-ish-trojka som genom att flytta in i samma kåk och skapa en fraternity hoppas kunna hitta tillbaka till ungdomens glada dagar.

Och visst, det ÄR kul.

Inte minst när Todd Philips, känd från ”Baksmällan” och så vidare, skruvar till helkul slapstick där det inte sällan är just Ferrell som hamnar i fysiskt trubbel med bedövningspilar i nacken, galna fall över bord och nerför trappor och det ena med det andra.

Storyn i sig: njae. Inte SUPERINVESTERAD, det ska bro Pete och gudarna veta.

I stället är det just i de Jackass-esque sekvenserna som de största behållningarna hittas. När det SMÄLLER och BRAKAR och Will bränner av något tokigt minspel som strålar av tajming.

Men längden är bra och puttrar, det gör det.

Så det blir en stabil sexa från bre Gerhardsson.

Joakim