Joooo jo.
Tro FÅ-ÅN att jag, Joakim Gerhardsson och Tobias Nolervik uppskattade att se den här på bio i Kalifornien sommaren 2009. Det var året vi alla fyllde 22, tre svenskar sprängkåta på den amerikanska upplevelsen.
Perfekt målgrupp, med andra ord.
Jag vill minnas att vi tyckte filmen kändes fräsch i sitt komiska grepp – då. Den var så jävla … vördnadslös, om det är ett ord? Det piggade upp! Inte minst med de flippade eftertexterna. Flabb: gap i salongen, så var det.
I dag, då? Håller den än? Well. Korta svaret är: jaaaeo, hyfsat?
Det finns fortfarande asroliga scener här och där.
Men på det stora hela är den för lång, eller snarare uttänjd.
BRA, dock. Det ska de ha.
Bättre än Todd Philips senare sönderhyllade ”Joker”! Sug på DEN!!!
Vi såg den här första gången typ 2009 (2010?) i USA med good old bro Tobias Nolervik.
Fet American cinema och så vidare. Refill på poppe!
Och visst fyller ”The Hangover” ut kostymen fortfarande, så där typ tretton år senare. 20-ish år (!) då. 34 jordsnurr nu. Still funny.
Premissen behöver (väl) ingen större redogörelse.
You know the drill.
Omaka polarna Phil (Bradley Cooper), Stu (Ed Helms), Alan (Zach Galifiankis) och brudgummen själv – asanonyme Doug (Justin Bartha) – åker till Las Vegas för ett sista grabbparty innan stundande bröllop.
Men efter en vild natt (som vi inte får ta del av alls) vaknar tre fjärdedelar av kvartetten (minus brudgum) upp i ett sönderslaget hotellrum med omfattande minnesluckor. Vad var det som egentligen hände? Och var håller Doug hus?
”The Hangover” är rolig, absurd, oväntat brutal, samtidigt lagom (i framför allt längd – då) och typ, ja, lite semi-ikonisk?
Var väl Zachs genombrott, va?
Och typ även Bradleys?
Vi flabbar gott i våra sketsöffor.
Urstark sjua.