Scott Pilgrim vs. the World

6

”Scott Pilgrim” är till att börja med: så. jävla. snygg.

Det är otroligt läckra effekter, särskilt om vi betänker att filmen kom ut 2010. En genomtänkt och, ja, bannemig RESPEKTABEL estetik. Hög intern konsistens, så att säga. Och extern konsistens, kan man säga så? Till urpsrungsmaterialet, då, serietidningen med samma namn.

Edgar Wright och gänget tog i från tårna denna gång.

Scott Pilgrim vs the World påminner om de tidigare filmerna på många fronter, inte minst i den kvicka klippningen och den rappa, nördiga, smarta humorn. Det finns en hel del underhållande karaktärer, spelade av några av samtidens stora namn.

Jag skrattar högt ibland, inte minst när Chris ”Captain America” Evans kommer in som dunderdouchen Lucas Lee.

Men … det är något som inte riktigt klickar här. Manuset känns lite framstressat, intrigen ruschad. Särskilt mot slutet.

Jag känner helt enkelt inte så mycket för karaktärerna, och därmed är inte så mycket på spel i de många spektakulära striderna som utspelas.

Snyggt, kvickt, roligt, men ganska substanslöst.

Petter

5

Mus: jajje.

Tillbaka i rullarnas förlovade land.

På tallriken: ”Scott Pilgrim vs. the World”.

Som typ är baserad på en serie? No?

Äh. Ska (o)villigt erkänna att jag har fett kass koll på dehänne. Överlåter sådant superhjälteosande bladvändarmys till great comic bro Pete (son till Pia och Anders Arbman, reds anm).

Vad har vi, då?

Jo.

Coole Wright är vid spakarna åter. Därav MEGET rappt klippande; galet snabba åkningar/hopp och överlag en rätt läcker och tilltalande estetik med ”SWOP!” och ”BAM!” som flyger över skärmen i takt med att vinglige spolingen Scott, spelad av typ vidrige (?) Michael Cera, knackar ihjäl onda ex.

Så, ja, det är rätt lättsamt krubbande.

Och, nej, man bryr sig inte så mycket.

I stället blir det allra mest den fina cameokavalkaden (Evans, Plaza, Schwartzman och Larson) som hissar mungiporna uppåt.

Annars lite småträigt och fräckt om vartannat.

Bakisrulle, yes?

Olle Arbman slänger ihop någon groddbaserad brunch under tiden man tittar, jupp?

Joakim