Simon Peggs fulla namn är: Simonedebeauvoir Pegasus.
Nä.
Äh.
Iddi här.
Ni känner till det numera klassiska memefnisset? Typ: ”The Rock’s full name is: Theodore Rockefeller”. Eller: “50 Cent’s full name is: 50th Century”.
KUL ju!
”J. Cole’s full name is: Julius Coleslaw”.
Anwyay.
“Hot Fuzz” är också KUL.
KVICKE och inspirerade regissören Edgar Wright och ovan nämnde Pegasus gick ihop igen efter genombrottet ”Shaun of the Dead” och skrev ännu ett dundermanus.
”Hot Fuzz” är inte bara kul, utan också väldigt smart. Typ: grundplot very simple. Sen strösslar de så många karaktärer och skämt, i lager på lager, som gör att det blir en ren fest för ögon och öron.
”Hot Fuzz” har också en annan värme än ”Shaun”, sitt kalla blåa färgtema till trots.
Enligt uppgift skrevs karaktären Danny som ett kvinnligt kärleksintresse för protagonist-Pegg från början. Sen blev det Nick Frost, den lite iddiga kompanjonen vi i stället ser. Och det skänker filmen ett hjärta som bultar stadigt under alla fniss.
Me likey.
Me likey a lot.
Trion Wright, Pegg och Frost är tillbaka.
Efter zombieslafsandet i underhållande ”Shaun of the Dead” är det nu skottsäker väst på när vi får skaka tass med vrålduktige snuten Nicholas (Pegg) som blivit förflyttad från London för att patrullera skithålan Sandford.
Väl på plats teamar han upp med festlige (!) konstapeln Danny Butterman (älskvärde Nick Frost) för att bekämpa (?) ”Ica-pampen” Simon Skinner (en vrålhet Timothy Dalton).
”Hot Fuzz” bjuder inte på samma bullrande flabb som ”Shaun of the Dead”.
Men det är i mångt och mycket samma markörer och manér vi jobbar med.
De snabba klippningarna, pigg manuspenna signerad firma Wright/Pegg och en beskedlig dos ”tappa hakan”-fniss.
Well, well.
Jag har inte så myche (!) mer å säga om denhänne.
DU FÅR VÄL SE DEN SJÄLV Å TYCKE TILL!