Det märks tidigt att det inte är någon multimiljonsproduktion, det här.
Det är något i scenerna som ofta liksom känns … off.
Lite tafatt dialog, skämt som haltar lite.
Amy Poehler och Will Ferrell känns ovanligt ur form, när man märker att de är för manusstyrda.
Men det kommer också med fördelar.
Där bambakomedierna med fet budget ofta kan bli lite åtstramade, FÖR skrivna, kan en sån här jävel lättare rusa iväg i skämten som dras.
Den blir ofta rätt flippad, helt enkelt.
Plötsliga mord (!) och rätt beklämmande händelser som fnissas bort. Och oftast funkar det.
Jag ligger där och väger runt 4-5 i början.
Men det ÄR fan en sexa, mot slutet.
Konstigt berörande, i stunder.
Och, absolut, en del genuina SUH*-stunder.
*Skrattar Ut Högt, då.
Jodå.
Här hittar vi en del som kittlar fram fnitter.
Premiss: Scott (Will Ferrell) och Kate (Amy Poehler) ska skicka iväg dottern Alex (Ryan Simpkins) till college.
Men smakar det så kostar det (ju).
Och familjen saknar pengar.
För att limma ihop finansierna beslutar de sig för att kicka i gång ett illegalt kasino (casino?) med luddige speltorsken Frank (Jason Mantzoukas).
Visst är den rolig, ibland, ”The House”.
Framför allt i de scener när allting går överstyr. Yxor, avklippta fingrar, vrickade (!) fightingscener, plötsliga gästspel (Jeremy Renner!) och märkliga läten (Ferrells skrik!).
Jag mår rätt så fint i skönsoffan.
Plus: Jason Mantzoukas! Skitkul ju. Tajmingen, den pricksäkra. Tonträff med besked.
Minus: för långt mellan skratten!
En komedi att se med ett öga en halvslö (ledig!) dag innan trettondagen medan du typ semi-surfar på mobilen.