Witness

5

Neeee … neee … jag tror faktiskt inte det.

TR-fansen vet ju sedan gammalt att vi är svaga för en rafflande thriller.

Iskalla intriger, kostymmänniskor med bekymrad uppsyn, en COVER-UP som uppdagas. Och hur huvudpersonen sen måste tystas BY ANY MEANS POSSIBLE. Lex ”Michael Clayton” (MINNS du vår glutt i Paris, Arnemo?).

Vi hade ju hört gott om ”Witness”. Att det skulle vara en klassiker i genren, i princip. Även: ”Harrison Ford har aldrig varit sexigare!” enligt Filip & Fredriks podcast.

Well. Harrison: absolut sexig. Wow. Charmtrollo deluxo.

Och filmen börjar ju starkt. Ett långt intro med vackra landskapsbilder från AMISH COUNTRY tonsatta av ett suggestivt samarbete av TYP Vangelis och Brian Eno.

Och sen: PANG! Mord i New York! Amishpojken blir vittne. Harrison Ford kliver in i rutan! Karismatisk som FA-AN!

Han börjar nysta. BAM! En konspiration!

Wow.

Sen flyr han till Amish Country och det blir … rätt jävla trist, alltså. Filmen tappar helt styrfart. Det enda som håller oss på halster är väl Harrison och vackra amishmammans långbakade förspel som TYP mynnar ut i en kyss till slut.

Äh.

DISAPPOINTED!!!

Petter

4

När en ung amishkvinna och hennes son blir vittnen till mordet på en knarkspanare dundrar hunksnuten John Book (Harrison Ford) in som (oväntad?) beskyddare.

Det är där vi slängs in, i typ rätt mysiga (!) thrillern ”The Witness” som osar av post-Macahansk typ Lönneberga-estetik.

GOING THE ANALOGUE COUNTRY!

Visst har den ändå något, regissör Peter Weirs bitvis märkliga neo-noir. Och efter en kittlande inledning finns det HOPP om beskedlig nerv.

Det är spänstigt!

Konspirationshett!

Ford läcker som få-ån!

Men det ebbar som ut, det där. I stället för en pulshöjande spänningsbanger får vi en utbankad och sävlig kärlekshistoria där plattan vrids ner totalt.

Duktigt med träsmak i styva timmen.

Det är så embarligt (!) segt, trist och intetsägande.

Undvik!

Joakim