Ända sedan jag satt med svettningar och gamnacke framför ”Ladri di biciclette” (”Cykeltjuven” på svenska) har jag utvecklat en intolerans vad gäller svartvita filmer. Det är som om hela min kropp stöter bort det. Med undantag av hårresande (på ett bra sätt) ”Persona” – som ni hittar recensioner till här – finns inte en enda sevärd film i svartvitt. Så är det – ju. Nedan listar jag sex svartvita filmer som jag avskyr. Håller ni med? Är jag dum i huvudet? Låt tankarna flöda i kommentarsfältet och så vidare.
Peppen var inte ohög när filmarslet MITT brakade ner i sketsöffan VÅR där för några år sedan. Finfine regissören Alexander Payne tillbaka efter tokbriljanta ”Sideways” (Thomas Haden Church och den förtjusande krukscenen med Paul Giamatti!) och mer än habila ”The Descendants”. Ingenting kunde gå fel – då. Men vad mötte ögat? Jo. Hiskeligt seeeeeeg roadtripdynga featuring modfälld oldie utan en enda (!) färgruta. Har sällan känt en sådan omslutande och mörk besvikelse. Satt i nära nog två timmar med en av TRÖTTHET gapande trut och urholkades totalt av uppgivenhet. Gav en fyra när vi recenserade filmen för något år sedan. Men vill TYP revidera ner den till en tvåa!
Please give me a break, hombres. Nu har vi (ännu) inget fiffigt Giphy-plugin eller liknande här på sajten. Men när jag PLÅGADE mig igenom den här sirapssega Circadin-rullen såg jag – ju – typ ut så här. Ni minns Måns Ivarssons klassiska recension av Toto för en herrans massa år sedan. PRECIS SÅ DÄR JU! Vem uppskattar ”Casablanca”? Petter Arbman? Magnus Bergman? Me no know.
Gäsp.
Den här utkavlade smörjan är väl typ ett obligatorium att genomlida under högstadiet eller gymnasiet när det vankas samhällskunskap eller filmkunskap eller historia eller någon annan skit. Den ska väl säga någonting. Men ”Seven Samuraj” är duktigt ASTRÅKIG från bildruta ett och framåt. Nickar SÅ KLART till redan innan förtexterna. Vad handlar den ens om? Samurajer? Som gör VAD? Äh. Soprulle.
Slapp EJ undan det här ultradystra Spielberg-haveriet. Visst. Herr Schindler (Liam Neeeson) var för all del en hyvens man med mod och samvete. Och hey! Den utspelar sig ju under andra världskriget, tänker ni, och borde vara i svartvitt! Men nej. Den SKA vara i färg. Skulle gladeligen hosta upp dollares ur egen ficka för att få till en sprudlande och technicolorheavy HDR-restaurering av det här träiga sömnpillret. Usch, hörreni. Vet ni vad? Vi måste bli på bättre humör! Kolla in det här ”Schindler’s List”-relaterade (nåja) klippet från fantastiska (!) ”Life’s Too Short”. Funny AF.
Den här svider. Är omåttligt storögd inför typ allt som indieauteuren Noah Baumbach hostat ur sig under de senaste decennierna. ”The Squid and The Whale” är still något av det bästa jag sett. Och ”Mr. Jealousy” kommer aldrig sluta att kännas. Så förväntan inför ”Frances Ha” var i paritet med den för ovan nämnda ”Nebraska”. Och det blev ju magplask. Kvalfull, är det ordet? Mådde ordentligt dåligt i typ flera dagar efter att jag motsträvigt tuggade i mig allt det svartvita gift som idolen Baumbach på ett närmast Münchausen-duperande sätt lirkade ner i mig.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
