Avatar

7

Okej.

Avatar.

James Camerons gamla drömprojekt. Han hade det tydligen ”i pajpen” i typ 20 år innan den till slut blev av. Väntade på tillräckligt bra effekter, gjorde gubbfan.

Jag minns att jag såg den där, 2009, i Göteborg av alla ställen. Mycket större bioduk där än i Östersunds gulliga små salonger. Och 3D:n VAR ju verkligen indragande. Det VAR något nytt.

Sen dog väl 3D-grejen, undan för undan, med varje ny film som implementerade det med allt mindre inspiration.

Time for big daddy Cam to put 3D on da map again?

Yes.

Han gick nog med hyfsat storkukslugn på röda mattorna för tvåan, när återsläppet av denna första film puttade upp den till mest inkomstbringande rullen NÅGONSIN (”bara” drygt 200 miljoner dollar över tidigare ettan ”Avengers: Endgame” – FAN DÅ!).

Är det välförtjänt?

Njaae.

Är det en bra film som blir orimligt hatad i vissa kretsar?

Japp.

”Avatar” är en helt okej berättelse som historiskt är viktig för hur den pushade fram filmmediets specialeffekter. Den är ju fan snygg ÄN I DAG. Särskilt ansiktsanimationerna.

Jag gillar den.

Ingen otrolig upplevelse.

Men bra.

Bra så?

Petter

7

Såg den här för första gången i USA – då.

Utbytestermin på Coe College, fullsmetad biograf med hormonrusiga teenagers (skrek HÖGT i salongen vid varenda ”oväntad”/maxad sekvens), 3D-brillor (”coolt ju!”) och gratis (!) refill på popcorn med typ smält smör i no touch-tvålpump.

Great memories in promised land.

Hur ”Avatar” håller så här typ tretton (!) hisnande år senare?

Quite good, huh?

Nog för att Cameron mer blivit en man av gimmicks och banbrytande teknik än strålande berättelser och stimulerande narrativ.

Men det är väl inget fel med det.

På samma sätt som jag fakkin älskar typ Roland Emmerichs evigt malande disaster-Eriksgata GÅR det att otrilsket (?) tugga i sig av Camerons visuella pungslag OCH samtidigt negligera det rent storymässiga.

Visst har ”Avatar” åldrats.

Teknikens fart och så vidare.

Känns typ som att Tobias Gerhardsson (brorsan, reds anm) numer kan rendera hela filmen själv i Cinema 4D om han får en _isolerad helg_ utan onödig distraktion.

Men det är fortfarande godis åt (för?) ögonen, det här. Ögonbrynshöjande miljöer, för tiden nyskapande/banbrytande effektfullhet som ÄNDÅ känns även i dag och förtjusande bombastik i mer eller mindre varje scen.

Sedan är faktiskt storyn helt OK – ju.

Om förlamade stridspitten Sully (värdelöse [?] Sam Worthington) som får en ny chans i livet när han piskas in i Pandora, en grönskande ”Horizon Zero Dawin”-värld med blåa aliens där lojalitet konfronteras och moraliska ställningstaganden BEHÖVER göras.

Lite taggy på tvåan nu, ju.

Joakim