Did you watch ALI-EN … or ALI-ENSSSS?
(Läses med Oprah Winfrey-röst)
Äh.
Sorry.
Busar ÅTERIGEN för mye, va?
Men ”Aliens” får mig på ett gott, lättsamt humör.
Den har, quite literally, mer av ett anslag som skjuts från höften.
Det är sexistiska MARINES som slänger käft och MÄNGDER av xenomorpher som pangas med kulspruta.
Samtidigt som den behåller det där smarta och smakfulla som Ridley Scott satte tonen med i ettan. Utsökt scenografi och allmänt MILJÖBYGGE.
James Cameron ÄR ju faktiskt inte heller någon Michael Bay, hur popcornpuckad ”Avatar” än kan framstå.
”Aliens” är nog bästa sortens uppföljare: hedrar originalet men gör samtidigt kreativa avsteg, lyckas göra något annat inom samma värld.
This shit is entertaining, cuz!
Så okej.
Xenomorphs aka nightmare fuel is entering the chat once again.
Men väntan var rätt lång.
Både för Ripley (nedsövd i typ 60 år) och biopubliken (på grund av massa TJAFS tog det sju år för uppföljaren att komma).
Och den här kändes lite … jobbigare?
Mer typ psykologisk smärta och trauma och en visuellt sprängkåt Cameron som mer ömsint låter sin take löpa fram i saktmodigt tempo.
Det är faktiskt en rätt otrolig upptrappning initialt.
Typ som att vara i spelet ”Alien vs Predator” (remembering the blips on radar, mates?) fast i ÄNNU Mer nagelbitande slow-mo. Disastrous för hjärtat å nerven und so weiter.
Visst.
Kanske lite målfoto här.
Men visst är ”Aliens” _strået_ vassare än föregångaren?
Det är något med stämningen; det sömndruckna mörker som Ripley vaknar upp i och i vilket demonerna från förr bekämpas.
Vidrigast: dessa alienfoster som vildsint spränger sig ut ur magsäckan och skriker ut sin nykläckta hunger efter blod och kött och skit.
Som en inoljad, obearbetad fläskfilé som kvider.
STAY AWAY FROM MY STOMACH!