Zacharias (?) Galifianakis (stavade rätt UTANTILL här!) är ett unikum i filmbranschen.
Så ligger det till.
Så ÄR DET.
Han har gjort så mycket egensinnig och ofta svinrolig humor att jag alltid kommer bära med mig en särskild uppskattning för hans spretiga skägg och märkliga, spirituella humor.
Och i hans OUTPUT har ”Between Two Ferns” alltid varit uppiggande. Med gäster så stora som Obama, konstant med de absurda frågorna. En alltjämt härlig stund på YouTube.
När det nu blir film av det hele är det ett ganska tunt narrativ som binder samman de olika intervjuerna.
Det skapas ett fiktivt universum där Zach Galifianakis jobbar heltid med ”BTF” och drömmer om att bli programledare för en klassisk talkshow. Funny Or Die, företaget som producerar showen, med Will Ferrell i Onde Chefen-rollen, kräver att han levererar tio intervjuer på två veckor. Han och hans tighta team på tre medarbetare åker så ut på vägarna.
Det finns så klart komiska höjdpunkter här. T ex intervjun med Jon Hamm och nervositeten inför John Legend.
Vi fnissar på här i våra sketsöffor.
Men hela den narrativa inramningen upplevs ganska snabbt som rätt poänglös. Hade hellre sett detta som en hel säsong, där alla intervjuerna visas oklippta.
Det säger något att en av filmens höjdpunkter är eftertexterna med alla bloopers.
Den här var ju SKÖJ.
Nog har man charmats av den Funny & Die-serie (typ tjugo episodes?) där Zach Galifianakis spelar en överklockad, missunsam version av sig själv som kändisintervjuare. Absurt och eljest, det blir det, där mellan ormbunkarna.
Mest minnesvärt: avsnittet med Michael Cera. Look it up.
I långfilmsversionen kavlas det aptitliga formatet ut till en åttio minuter lång knashistoria där Zach, efter att ha dränkt (!) Matthew McConaughey under en inledande intervju, måste tejpa tio nya avsnitt av ”Between Two Ferns” i högt tempo för att göra bossen Will Ferrell nöjd och därigenom få chansen att (äntligen) leda en tevesänd talkshow.
Så det går undan.
Tätt mellan stjärnorna.
Jon Hamm, Brie Larson, John Legend, David Letterman (”det ser ut som om du har sovit i femton år”), Bruce Willis, Peter Dinklage, Benedict Cumberbatch, Tessa Thompson, Adam Scott och Paul Rudd dyker – bland många andra – upp.
Tydligen är en stor del av filmen improviserad med snabba manusändringar i takt med att nya skådisar blivit tillgängliga och hoppat på projektet.
Och visst är det, ja, rörigt. Virrigt.
Men kul – för det mesta – där en svettig Zach bär upp de flesta av flabben och den största magin skapas i intervjufåtöljerna i stället för i alla de småsömniga, forcerade transportsträckorna däremellan.
Tips: stäng inte av under eftertexterna.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
