Jahopp.
Då skrattade man inte så mycket, då.
Jag har förvisso aldrig tyckt att Borat som karaktär var särskilt rolig. Starkare preferens för Ali G, Sacha Baron Cohens stora genombrottskaraktär. ALI G INDAHOUSE!! (Som KANSKE är bättre i minnet än IRL, ja)
Men absolut, första Borat-filmen HADE något. Något slags melankoliskt och berörande stråk som Berättade Något Om USA.
I uppföljaren känns greppen tröttare, scenerna slappt genomtänkta och skämten … rätt svaga, helt enkelt. Jag skrattar typ aldrig rakt ut?
Och hela Rudy Giuliani-”skandalen” var ju i SANNING ett luftslott som rämnade när vi till slut såg det.
Äh. Orkar inte skriva mycket om en film som inte bemödade sig i en utsträckning som förtjänar det.
Pretty pointless, Sacha.
Som Trump hade sagt: SAD!
Jag ska väl ovilligt (!) erkänna att jag inte minns asmycket av ”Borat”.
Men jag glömmer INTE när jag en julafton (fyra år sedan?) gav en sådan där illgrön mankini (den här) i klapp till min beloved truckerbro (på rillen) Fredrik ”Fredde” Gerhardsson.
Annars: empty.
Eller just. Det här, det minns jag.
I vilket fall är jag kanske FÖR snäll och glupsk när jag ser ”Borat Subsequent Moviefilm”. Kanske är den allt som ettan var, fast sämre och – som bro Pete skriver – tröttare.
Me no know.
Men klart är att jag ändå uppskattar BITAR av Sacha Baron Cohens satiriska Eriksgata genom det reaktionära Trump-land som vår kazakstanske kamikazepilot försöker att denudera (?).
Fuck.
Är täppt i näsan AF här, så måste sluta skriva.
Summa summarum: helt okej, rätt rolig emellanåt. Men känns som mycket är fejk och vässat i/genom klippningen. Typ så.
Väl mött nästa vecka, filmvänner!
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
