Catch Me If You Can

6

DÅ ska vi se.

Ännu en ”Det här kommer bli bästa filmen någonsin!!!”-hajpad rullis från mina brådmogna tonår som fejkcineast.

Ni förstår: HOTTEST ACTOR ON THE PLANET LEO + Steven fucking Spielberg. Och utspelar sig i DET GAMLA AMERIKA?? Oändlig potential, kändes det som, för Petter den yngre.

Jag minns inte riktigt hur det blev, sen. Vad jag egentligen tyckte.

Förmodligen tyckte jag att den var … lite seg? Försökte förstå någon större tematik.

Vad tycker jag i dag, då?

Well.

FUCKIN’ THING SUCKS!!! (Bill O’Reilly-röst)

Nej då.

Det är SÅ KLART bra. Stabilt grundhantverk. Vad kan man annars förvänta sig av Spielberg. Och Leo, för den delen. Plus världens mest habila skådis, Tom Hanks.

Men jag vet inte riktigt vad den här filmen gör för mig.

Ett av dess stora problem är att den är seg. Lunkar på i maklig takt och injicerar sällan någon riktig nerv, inga genuint passionerade samspel människor emellan.

Det känns som en snygg men steril musikvideo ibland. Eller en reklamfilm.

Absolut, det är riktigt kul ibland, höjpunkterna då Frank sitter och går in på detaljnivå i hur han förfalskar checkar, skoldiplom och andra dokument. Lär sig manéren i en särskild arbetskår för att passera obemärkt. Det säger något om människor och tillit, hur lite som krävs för att vi ska tro på någon. En beundransvärd grundinställning vi alla borde sträva efter: du är den du säger att du är.

Jag önskar bara att en regissör med ett lite mer eldigt hjärta hade tagit sig an den här berättelsen.

Spielberg spelar det alldeles för säkert.

Petter

7

Det tar ett tag.

Men när ”Catch Me If You Can”, om megasvindlaren Frank Abagnale Jr (DiCaprio) som tog sig upp till livets toppar medelst lögner och fulspel, väl får upp flåset efter en TRAGGLANDE och småsömnig backstory är det en _ömsint_ framkarvad dramakomedi som nestor Berg: Spiel serverar oss med trygg hand.

Det löper som två parallella rälsar här; båda agerar drivmedel från varsin flank.

Dels den kittlande gestaltningen av hur bondfångaren Franky Boy (var typ bara 17 år när han började fucka med systemet!) successivt växlar upp sitt lömska lurendrejeri med alla förfalskade checkar, multipla identiteter, fejkade anställningar ET JEFLA AL.

Dels Den Stora Jakten – då – där FBI-konstapeln Hanratty (Hanks) lägger allt åt sidan och hänger sig totalt till att lägga pussel i realtid för att närma sig Franks ryggtavla och (förhoppningsvis) hinna ikapp innan han svischar förbi med snabba bedragarkliv till ny stad, med nya älskarinnor, under nytt namn med nytt ”jobb”.

Well.

”Catch Me If You Can” ÄR en cozy ride som är spännande, lättuggad och tydlig.

Två och en halv timme (-ish) går faktiskt rätt fort för en gångs skull.

Joakim