Deadpool 2

8

Aaaaaahhh.

Den LÄTTA njutningen man känner när ”Den Svåra Andra Filmen” i stället bara blir uppföljaren som i princip förbättrar alla punkter. Ni vet.

”Terminator 2”.

”The Empire Strikes Back”.

”The Godfather Part II”.

Add to the list: “Deadpool 2”.

Nej okej. Det är väl inte en HISTORISK KLASSIKER som exemplen ovan vi har att göra med här.

Men ”DP2” gör det smakfulla i att i stället för att gå BIGGER and BADDER i stället fokusera sin protagonist i mer närbild, gräva i hans inre, och samtidigt hålla ensemblen runt honom förhållandevis tight.

Det är smart, lättuggat och samtidigt berörande. ”DP2” är den film som hittills mest effektivt lyckats skildra den för X-Men klassiska ”mutanthat = rasism/allmänt bigotteri”-analogin, och det när det redan gjorts typ ÖRTIO X-Men-filmer. Det är både ett underbetyg för Fox och en liten CUDOS-knytnäve till Ryan Reynolds & Co.

Och samtidigt är det, så klart, jävligt roligt, mest hela tiden.
Deadpools ”gullbanter” med Negasonic Teenage Warheads flickvän Yukio (“Hi Wade!”). Den TYVÄRR fortsatt skitskojiga T.J. Miller. PIGGA tillskottet Zazie Beetz som Domino. Brad Pitts gästspel (njutningen att bara sitta och VÄNTA IN Jockes ”Hahahaha!”-meddelande på telefonen).

Ryan Reynolds som hittar en ÄNNU mer tonträffig tonträff i Deadpools debila dialogflöde (eller monolog snarare, men det hade förstört allitterationen).

Ja, vad kan jag säga?

Det här är njutbart rakt igenom.

Fööörutom kanske den där ungen, ”Firefist”.

Han är rätt störig.

Annars så.

Petter

7

Mmm.

Back in country of flics and corn: pop.

MEN: allra först lite av en rättelse – då. För in the review of ”Deadpool” påstod jag att det var uppfriskande att Marvel Cinematic Universe ÄNTLIGEN fick lite gore, grova svordomar å skit.

Problemet: vare sig den första eller andra filmen med vår bejublade (?) hallonlakrits tillhör (väl??) MCU.

Lousy researcher Joe, huh?

HOWEVER.

”Deadpool 2”.

Lika charmerande som ettan? Ja.

Rentav TYP lite bättre? Je tror det, je.

För visst är Wade (Ryan Reynolds) ÄNNU rappare här; slagfärdiga _quickies_ (”scoutmaster Kevin?”), välavvägd meta (”that’s just lazy writing”) och ljuvligt älskvärd svagsintma (!) (”zip it, Thanos!”).

På det en ROLIGARE cast med OERHÖRT effektiv cameo (typ 0.8 sekunder?) av Brad Pitt, sevärde buffeln Brolin som tidsresande Terminator-soldaten Cable och FRÄNARE skurkar (bjässen Juggernaut!!) och överlag ett RIKARE galleri av både karaktärer och konflikter.

Det nyper även till lite, rent emotionellt – ju, där när vi kryper närmare inpå skinnet i relationen mellan Mr Pool och Vanessa (Morna Baccarin). STRONG SLOW MO SADNESS.

Nej, det här var ännu en GOD glutt med friskt luftflöde där allting är så där pillemariskt ihoplimmat.

Ser fram emot ”Deadpool & Wolverine” nu, jag.

Joakim