Let’s fucking go?
Let’s fucking go.
Ja-a då. Känslan är ju DÄR, när Hugh Jackman yttrar de orden, spänner musklerna och får lite av ett järvgrin på fejjan hans.
De gjorde det?
De gjorde det.
Ochnästaveckagördedetigeeeeen aaaahhh!!
Närå.
Sorry.
Let me be serious.
Det här är, som amerikanarna säger, A LONG TIME COMING.
Ryan Reynolds hade velat göra Deadpool i flera år. När han till slut fick chansen, i ”X-Men Origins: Wolverine” (se reccen från i somras, reds. anm.) år 2009, blev det väl lite halvfjösigt genomfört (framförallt pga studions inblandning, enligt Reynolds). Därav blev det också lite smolk i ”Oh fuck Wolverine och Deadpool möts!!”-bägaren. Det blev helt enkelt inget tillfredsställande möte.
Klipp till 2024: Reynolds har en ansenligt större mängd pengar och makt inom Hollywood, Hugh Jackman och han är BUNDISAR, och inte minst: Wolverine & Deadpool som karaktärer ägs numera av Marvel Studios/Disney och producentnestorn Kevin Feige säger ”Kör LOSS”.
Då får vi något som ”Deadpool & Wolverine”.
Det är förmodligen den mest kreativt frigjorda, roliga och berörande MCU-filmen sen ”Thor: Ragnarök” (gammal TR-älskling).
Mycket tack vare kemin mellan Jackman och Reynolds, de är som ett bittert gift par som sakta börjar bli nykära igen.
Den – faktiskt! – oförutsägbara humorn. Mängden F-bomber som droppas. Deadpools supermärkliga men skitroliga nycker.
Det finns action här som är njutbar på NÄSTAN ”Oldboy”/”M:I Fallout”-nivå.
Och den HAR faktiskt hjärta också, den här berättelsen. Hugh Jackman gör några av sin karriärs bästa scener här, när han super och är självhatisk och ångerfull. På slutet är jag genuint rörd av att se dem två tillsammans.
MCU coming BACK?!
*fäller ner den gudomliga biostolen i liggläge medelst digitala knappar*
Well.
Back at _underbara_ cinema della Mobilia a Malmö – då.
I hand: en bättre bunke (!) löst (fokus på sura godisar OFC), en stor (!!) OCH översaltat popcorn plus mediumsize på Dr Fanta (som med fördel får ”smälta” popcornen i en gegga i munnen innan man sväljer).
On the screen: the last (?) visit to Fun Doc Pool.
Och ja.
Jag DIGGAR dehänne, jag. Starkt trilogiavslut där allting är lite vassare, lite roligare och lite … hmm … lyxigare?
Det makalöst vidriga multiversekonceptet till trots (där Deadpool tvingas hoppa mellan parallella universum och därigenom tusen-ish olika versioner av varenda karaktär) är det en befriande TANKSPRIDD och journaljär actionsving där ploten är underordnad komiken.
Pool (Reynolds) får fin draghälp av Jackman som gör en Wolverine som saknar reelt djup (se ”Logan” i stället) MEN som i stället är draperad i bakfull uppgivenhet.
Våld i överflöd, fintempererad meta (”Paul Rudd finally aged!”) och ett delikat castströssel med namn som Wesley Snipes (oh!), Chris Evans (aha!) och Channing Tatum (yes!).
Det är kul. Och rappt.
”Deadpool & Wolverin” lyckas vara en megaironisk parodi UTAN att kuva (?) eller MODDA den befintliga MCU-formulan alltför mycket.
Torsdagsrullen • (C) 2024 • hej(a)torsdagsrullen.se • 
